Normalt kväveupptag i nollruta och fält i region Mitt

Första mätningen av kväveupptag i höstvete visar att upptaget i gödslade fält och ogödslade rutor är väldigt lika. Så här tidigt på säsongen brukar det inte vara så stora skillnader eftersom upptaget inte riktigt kommit igång än. Den här första mätningen visar på ett upptag som är normalt för utvecklingsstadiet.

Efter en första mätning av kväveupptag i nollrutor i höstvete kan vi konstatera att upptaget ser normalt för den här tiden på året. Skillnaden mellan fält och nollruta är liten vilket är vanligt eftersom det är tidigt på säsongen och upptaget av kväve inte riktigt kommit igång än. Vi genomförde mätningen 29e april. Två fält, med sorten Norin och Kask var inne i stråskjutningsfasen medan övriga fält var i bestockningsfasen.

I figur 1 ser du skillnaden i upptag mellan nollruta och fält för varje fält vi mäter i, den mörkblå stapeln visar upptaget i nollrutan och den ljusblå stapeln visar hur mycket större upptaget är i det gödslade fältet jämfört med nollrutan.

Leveransen av kväve från marken varierar mellan de olika platserna – se figur 1. Det lägsta upptaget ligger på ca 10 kg N/ha medan det högsta ligger på ca 30 kg N/ha. Medelvärdet för kväveupptaget i nollrutorna hamnar på 18 kg/ha, vilket är vad vi brukar ha vid första mätningen. Medelvärdet för upptaget i de gödslade fälten är 24 kg N/ha, även detta är normalt jämfört med vår första mätning tidigare år. Observera att det är först från DC 30 som den handburna N-sensorn ger mer säkra värden.

Jordtemperaturen på 10 cm djup låg på ca 8 grader. För att mineraliseringen ska sätta fart behöver det vara ungefär 10 grader.

Viktigt att följa utvecklingen och bedöma grödans kvävebehov

Eventuellt restkväve efter förra årets skörd har med största sannolikhet gått förlorat under vinter och tidig vår. Men det kan också finnas en risk att kväve som lagts tidigt nu i vår har gått förlorat genom denitrifikation. Många faktorer påverkar processerna i marken och därför är det svårt att säga hur stora förlusterna varit i ett specifikt fält. Det enda vi vet är att det finns en risk att en del av tillfört kväve har gått förlorat. När markfuktigheten överstiger fältkapacitet ökar risken för att nitratkväve omvandlas till lustgas (N2O) och kvävgas.

Ta hjälp av de redskap och de metoder som finns för att bedöma såväl totala kvävebehovet som resterande gödslingsbehovet. Det ger dig ett bra beslutsunderlag inför kommande gödslingar. Vi är än så länge i början av säsongen och det är några veckor kvar innan det är dags att kompletteringsgödsla. När grödan nått DC 37-39 går det lättare att bedöma skördepotentialen och därmed det totala kvävebehovet. Finns det både en noll- och maxruta kan du få en uppfattning om grödans behov av kväve, om hur mycket markkväve som finns tillgängligt och om eventuella förluster. En N-Tester ger besked om koncentrationen av klorofyll och därmed om det behövs mer kväve. Variationen inom fältet kan förväntas bli större än vanligt i år och precisionsspridning av kompletteringsgivan med hjälp av satellitbilder eller en N-Sensor rekommenderas.

Vi mäter kväveupptag i 18 fält

Under våren och sommaren kommer vi att mäta kväveupptag i höstvete i 18 fält hos tio lantbrukare i Uppland och Västmanland. Vi mäter i nollrutor (ogödslade rutor) och i omkringliggande fält en gång i veckan med en handburen N-sensor. Första mätningen har vi gjort nu vecka 18 och vi kommer fortsätta mäta ungefär fram till axgång. Mätningarna gör vi i samarbete med Yara, som lånat ut en handburen N-sensor till oss.

Genom att följa upptaget i nollrutorna och i fälten under säsongen kan vi räkna ut hur mycket av gödselkvävet som grödan tagit upp och hur mycket kväve som marken levererar. Då är det lättare att anpassa resterande givor efter årets mineralisering.

Fältens förutsättningar

Vi mäter framför allt i fält som ligger på växtodlingsgårdar med undantag för Grillby som är en djurgård. Sorterna vi mäter i är Julius, Kask, Norin, Ahoi, Reform, Brons och Norin med flest fält med Julius och Kask. Hälften av fälten har stråsäd som förfrukt medan resterande har ”bra” förfrukter, såsom höstraps och ärter.

Bestånden ser överlag bra ut även om det varierar något. Plantorna är väl bestockade med 3 till 4 sidoskott i flera av fälten. Antalet skott varierar från cirka 500 till 1300 skott per m2 med ett medelvärde på ca 780 skott per m2. I tabell 1 hittar du mer uppgifter om de olika fälten.

Nästa mätning

Vi planerar nästa mätning den 6 maj.