Årets mätningar i nollrutor är igång

Nu är vi igång med årets mätningar av kväveupptag i höstvetefält i västra Sverige. Flertalet fält är fortfarande i bestockningsstadium. Några av fälten fick en första kvävegiva i slutet av mars och flera av fälten kvävegödslades med en första giva under veckan före första mätningen.

Förfrukt, såtidpunkt, markfukt och temperatur påverkar markens leverans av kväve och grödans utveckling. Kväveupptaget i nollrutorna varierar mellan platserna och var i medel något lägre än de senaste åren. Nollrutan är synlig för ögat endast i de fält som fick kväve i mars. I genomsnitt är 15 kg kväve per hektar upptaget i grönmassan i nollrutorna och 22 kg kväve i de omgivande fälten. Men spridningen mellan platser är som vanligt stor. Fältet i Norra Vånga som har tagit upp mest kväve hittills, och med väl synlig nollruta, såddes 7 september (bild 1 och 2). Övriga fält såddes senare i september. Vi kompletterar med fler uppgifter om fälten i kommande brev.

Diagram 1. Kväveupptag i ovanjordisk grönmassa fördelat på markens leverans av kväve och upptaget gödselkväve 22-23 april

Viktigt att följa utvecklingen och bedöma grödans kvävebehov

Det är ingen tvekan om att eventuellt restkväve efter förra årets skörd förlorats under vinter och tidig vår. Men hur stor är egentligen risken för att det tidigt lagda kvävet nu under våren har gått förlorat genom denitrifikation? Många faktorer påverkar processerna i marken och hur stora förlusterna varit i ett specifikt fält är svårt att säga. Det enda vi vet är att det finns en risk för att en del av tillfört kväve har gått förlorat. När markfuktigheten överstiger fältkapacitet ökar risken för att nitratkväve omvandlas till lustgas (N2O) och kvävgas.

För att få bästa möjliga beslutsunderlag vad gäller kommande gödslingar är det viktigt att ta hjälp av de redskap och de metoder som finns för att bedöma såväl totala kvävebehovet som resterande gödslingsbehovet. Ännu återstår en tid innan det är dags att kompletteringsgödsla. När grödan nått DC 37-39 går det lättare att bedöma skördepotentialen och därmed det totala kvävebehovet. Finns det både en noll- och maxruta kan du få en uppfattning om det totala kvävebehovet och om eventuella förluster. En N-Tester ger besked om klorofyllkoncentrationen och därmed om det behövs mer kväve. Variationen inom fältet kan förväntas bli ännu större än vanligt och precisionsspridning av kompletteringsgivan med hjälp av satellitbilder eller en N-Sensor rekommenderas.

Nollrutor 2024

I år mäter vi i 21 nollrutor (rutor utan kvävegödsel) i höstvetefält hos 11 lantbrukare i västra Sverige. Två av rutorna odlas ekologiskt, Skallmeja och Saleby. Vi gör första mätningen i de fälten 29 april. Rutorna ligger på platser med olika jordarter. Vi mäter kväveupptaget dels i ogödslade rutor och dels i det övriga, gödslade fältet. Kväveupptaget anges som SN-värde och mäts med handburen Yara N-sensor. På så sätt kan vi följa markens kväveleverans och beräkna hur mycket av tillfört kväve som tagits upp av grödan. Mätningarna gör vi i samarbete med Yara, som lånar ut handburna N-sensorer till oss på Greppa Näringen.

Följ våra mätningar under våren

Vår ambition är att mäta en gång per vecka fram till vetets axgång och publicera Säsongsnytt med resultat från mätningarna varje vecka. När det finns intressanta saker att rapportera, kommenterar vi kväveupptaget vid Växtskyddscentralens möten för rådgivare på onsdagar. Vi planerar att göra nästa mätning 29 april.