Internbelastning av fosfor? Gör så här!
I Sverige är det cirka 600 sjöar som inte når målet om god status i EU:s vattendirektiv på grund av för hög halt näringsämnen. En del av sjöarna kan vara internbelastade av fosfor och nu finns en ny handbok för hur det kan åtgärdas.
Ibland blir sjöar inte friska och mindre övergödda trots många åtgärder i sjöns tillrinningsområde. Det kan bero på att det finns mycket fosfor från sjöns bottensediment som läcker ut till vattenmassan. Det kallas internbelastning och sådan kan finnas i olika utsträckning i havet, kustområden, sjöar, vattendrag och jordbruksdiken. Nu har Havs- och vattenmyndigheten i samarbete med flera andra publicerat en rapport med ett beslutsverktyg i fyra steg för att ta reda på om en sjö är internbelastad och hur det kan åtgärdas.
Hur mycket fosfor frigörs?
I vilken grad interbelastning verkligen ökar övergödningen av sjön beror mycket på sjöns utseende. I en grund sjö sker det lättare en omblandning mellan fosforrikt bottenvatten och ytvatten under hela året. I en del sjöar finns ett temperaturskikt som gör att bottenvatten inte så lätt når ytan förutom vid vår- och höstomblandning. I verktyget beräknas en interbelastningshastighet i mg fosfor per m2 och dygn. För att beräkna den behövs systematisk provtagning av vattnet i sjön samt i in- och utlopp och då kan en massbalans beräknas. För olika sjöar är skalan från 0,2-0,4 för mycket låg internbelastningshastighet till mycket hög som är 9,1 till 10,6.
För att sätta det i relation till något kan det jämföras med mängden fosfor som tas upp av en gröda som växer på en åker. En gröda som tar upp 20 kg fosfor per hektar och som växer i 100 dagar tar upp cirka 20 mg fosfor per m2 och dygn.
Gör så här
Att åtgärda internbelastning kan ibland innebära ganska spektakulära åtgärder som syns för förbipasserande men ibland är åtgärderna helt osynliga. I handboken ges anvisningar för några metoder där vissa är mer beprövade än andra:
Permanent fastläggning. Det finns flera ämnen och material som har förmåga att binda fosfor. En väldokumenterad metod är att tillföra aluminium till sedimentet för att binda fosforn kemiskt. Att tillföra lera av olika slag som bentonitlera eller märgel som är en kalkrik lera fungerar också.
Bortförsel. Det går att ta bort bottensediment med muddring. Det har gjorts med grävmaskiner på pontoner men också genom så kallad lågflödesmuddring. Den sistnämnda metoden är en slags dammsugare som suger upp det översta skiktet av sedimentet. Det underlättas av flacka och inte så kuperande bottnar. Att pumpa upp fosforrikt bottenvatten är en annan metod och den används i en havsvik vid Gamleby där vattnet används för bevattning i växtodling.
Biomanipulation. Med biomanipulation menas oftast fiske. Att med nät eller trål fånga stor mängd vitfisk, oftast mört och brax, gör att stor mängd fosfor kan föras bort från sjön och bottenlevande fiskar bökar upp sediment i sitt födosök.
Syretillförsel. Fosfor frigörs från botten vid syrefria förhållanden. Att tillföra syre med pumpar kan därför vara ett sätt att hålla kvar fosforn i kemisk bindning i sedimentet.
Text: Markus Hoffmann
