Fältförsök med oklar effekt av strukturkalk

Ett nytt tvåårigt fältförsök på mellanlera i Halland gav ingen säkerställd effekt av strukturkalk på vare sig aggregatstabilitet eller fosforutlakning. Det är oklart vad det beror på och det behövs både längre mätserier och fler försök eftersom det blivit en populär åtgärd att tillföra strukturkalk.

Det finns stor efterfrågan på ökad kunskap om strukturkalk. Inte minst eftersom det finns många handläggare på landets länsstyrelser som fattar beslut om att bevilja eller avslå ansökningar till det så kallade LOVA-stödet om strukturkalk och det behövs kunskap om under vilka förutsättningar en strukturkalkning ger minskat fosforläckage. Nu har forskare på SLU publicerat en ny rapport om ett fältförsök på lerjord i Halland.

Lilla Böslid

Försöket startade med att strukturkalk av märket Fostop, Nordkalk spreds i september 2018 på Hushållningssällskapets försöksgård Lilla Böslid i Halland. Kalk spreds med en giva på 8 ton per hektar och med 16 ton per hektar och det jämfördes med okalkat. Jorden på platsen är en mellanlera med cirka 29 procent lerhalt i matjorden. Dräneringsvatten från varje försöksruta leddes in till en mätstation där flödet mättes och vattenprover togs. Mätningarna pågick till januari 2021, men kommer fortsätta under en tid.

Ingen säkerställd skillnad

Det fanns ingen säkerställd skillnad mellan okalkade rutor och rutorna med 8 respektive 16 tons kalkgiva för totalfosfor, fosfatfosfor och vattnets grumlighet. Det var heller ingen större skillnad i utlakning på just den här platsen mellan givorna 8 och 16 ton, mer kalk gav alltså inte bättre resultat.

Under det andra året uppmättes en minskad utlakning av totalfosfor med 40 procent där strukturkalk tillförts, men minskningen kunde inte säkerställas statistiskt. Det andra vinterhalvåret var blött med hög avrinning och fosforutlakningen i det okalkade var hela 1,9 kg P per hektar. Det skulle kunna tolkas som att strukturkalk fick en effekt först under dessa extrema förhållanden när mycket jordpartiklar kom i rörelse. Förklaringen till att den minskade utlakningen andra året bara beskrivs som en statistisk tendens, är att det var stor skillnad i resultat mellan de sex rutorna inom respektive behandlingsled. I början av det tredje året planade denna skillnad mellan lika behandlade rutor ut.

Svårt att förklara

Trots att det var hela sex upprepningar i vart och ett av de tre försöksleden och lerhalten är jämn över fältet och variationen i fosforhalt i rutorna inte påverkade fosforläckaget var det svårt att förklara varför effekten inte blev större. Forskarna skriver att jorden på platsen kunde förväntas reagera på strukturkalk. Tänkbara förklaringar kan vara att torkan 2018 gjorde att jorden redan vid försökets början hade fått viss struktur av det. Det kan också vara så att den strukturskapande effekten gick långsamt i jorden och inte nådde sin potential förrän andra året och längre mätning behövs för att fånga upp en eventuell långtidseffekt.

Av försökspersonalen upplevdes de kalkade rutorna som mer lättbrukade och som att de torkade upp tidigare än andra fält. Men att aggregatstabiliteten förbättrats kunde inte bekräftas i de två mätningar som gjordes. Inte heller att skörden av vårkorn som odlades under 2019 och 2020 blev större.

Text: Markus Hoffman

Källa: Strukturkalkning för minskat fosforläckage – En fältstudie på mellanlera i Halland. Lisbet Norberg, Helena Aronsson, Maria Blomberg och Barbro Ulén. Ekohydrologi 170. Länk till annan webbplats.