Maskarna är bondens bästa vän och har en viktig funktion för att upprätthålla jordhälsan. Foto: Pixabay
Så påverkas maskar av växtföljd och jordbearbetning
Att ha en varierad växtföljd kan delvis kompensera den skada på maskar som jordbearbetning åstadkommer. Det visas i en ny studie av forskare på SLU i Uppsala.
Bondens bästa vän – maskarna har en viktig funktion för att upprätthålla jordhälsan. En grupp forskare på SLU har undersökt hur jordbearbetning och växtföljd påverkar maskar. På ett fält strax söder om Uppsala finns ett långliggande jordbearbetningsförsök. Försöksrutorna som består av lerjord är 9x21 meter och försöket har pågått sedan 2007. I maskundersökningen jämfördes ingen jordbearbetning med konventionell plöjning och med reducerad bearbetning (kultivator till 10-12 centimeter). För var och en av de tre bearbetningsstrategierna jämfördes en växtföljd med bara korn och höstvete med en växtföljd med ärter, höstraps och höstvete.
Maskräkning
Prov togs genom att gräva ett hål som var 30x 30 centimeter och 20 centimeter djupt. Maskarna i den uppgräva jorden handrensades fram. Därefter hälldes en lösning i hålet för att få fram maskar i djupare skikt. Maskar som trängt upp inom 30 minuter samlades. Alla maskar sköljdes i vatten och sparades därefter i alkohollösning. Maskarnas omrörning och bearbetning av jorden mättes också (bioturbation).
Upp till 286 maskar per kvadratmeter
Maskar delas in i de tre ekologiska grupperna anecic (djupgrävande) , endogeic (jordätande) och epigeic (ytlevande). Fångsten av mask uppgick till 443 stycken varav 70 var vuxna och sammanlagt hittades sju arter. Antalet hittade maskar per prov (provgrop) var mellan 1 och 26 stycken motsvarande 11 – 286 maskar per kvadratmeter. De djupgrävande maskarna (anecic) reagerade tydligt på både jordbearbetning och växtföljd och masktätheten av denna grupp var 17 gånger högre där ingen jordbearbetning gjordes än där jorden bearbetades konventionellt.
Varierad växtföljd gynnar maskar
I växtföljden där ärter och raps odlades var masktätheten av endogeiska maskar i medeltal mer än 70 procent högre än där bara stråsäd odlades. Forskarna menar att det bästa sättet att öka den totala masktätheten att är troligen att öka både mängden och kvaliteten på det organiska materialet som tillförs marken och som är föda åt maskar. Skörderester med omväxlande hög och låg kol/kväve-kvot som bryts ner långsamt respektive snabbt, som vall och baljväxter är bra.
Jordbearbetning minskar en maskgrupp
Att mäta bioturbation istället för att räkna mask är ett sätt att mäta maskarnas ekosystemtjänst för jordhälsan. Där ingen jordbearbetning utfördes gjorde de bearbetningskänsliga maskarna av gruppen anecic fyra gånger mer bioturbation än där konventionell bearbetning gjordes.
Text: Markus Hoffmann
Kontakt
Dela
Prenumerera på nyhetsbrevet
Vill du prenumerera på Greppa Näringens nyhetsbrev och få de senaste nyheterna inom miljö och klimat till din mejlbox två gånger i veckan?