Begreppet ”regenerativt jordbruk” granskas

Det senaste modeordet inom lantbruket är ”regenerativt jordbruk”. Det uppstod i slutet av 1970-talet och begreppets användning kulminerade kring 1990 för att nu åter börja användas. I en vetenskaplig uppsats granskar en grupp forskare från Nederländerna och Storbritannien begreppet ur ett agronomiskt perspektiv.

Begreppet regenerativt jordbruk (RJ) uppstod i slutet av 1970-talet och fick spridning via det amerikanska Rodale-institutet som är en föregångare inom forskning och publicering om ekologisk odling. I den vetenskapliga uppsatsen finns ett diagram där forskarna visar hur sex olika ”odlingsmodeord” som ekologisk odling, hållbar odling, regenerativt jordbruk mm använts i litteraturen tillbaka till 1970-talet. Det blir tydligt hur olika odlingsbegrepp kommer och går över tid.

Varför regenerativt jordbruk?

I den internationella litteraturen beskrivs RJ i huvudsak vara relevant för att adressera två olika kriser inom jordbruket: jordhälsa och förlust av biologisk mångfald. I en tabell i uppsatsen sammanfattar forskarna hur ett tjugotal olika odlingsåtgärder, som ofta förknippas med regenerativt jordbruk, påverkar både jordhälsan och återskapande av biologisk mångfald. Där finns regenerativa metoder som många lantbrukare redan använder som att ha en varierad växtföljd, tillföra stallgödsel och att odla fånggrödor.

Kolinlagringens kvävedilemma

Eftersom en stor del av syftet med RJ är att lagra in mera kol och förbättra jordars biologiska mångfald skriver forskargruppen utförligt om samband mellan skördar och kolinlagring. En sammanställning av 14 globala metastudier visar att i de fall skördar ökar med högre halt organiskt material i jorden är det till stor del en effekt av större tillgång på näringsämnen, särskilt kväve. Mer mineralisering av kväve gör dock att risken för utlakning under vintern ökar. De problematiserar också kring att en del förespråkare för RJ menar att extern tillförsel av näringsämnen inte ska ske. Forskargruppen använder sig av det så kallade kvävedilemmat som exempel med sambandet att när kol tillförs marken måste det finnas ett överskott av kväve, fosfor och svavel för att kolet ska bilda organiskt material och därmed lagras in. Annars kommer det tillförda kolet att avgå till atmosfären som koldioxid.

Är RJ en slags alternativ odling?

Forskarna ser en risk i att RJ kommer att behöva fortsätta kämpa för att urskilja sig från andra former av alternativ odling. Och att det kan bli svårt att förklara skillnaden mellan RJ-metoder och de odlingsmetoder som ofta anses ingå i det välkända begreppet ”god jordbrukarsed”. För att underlätta kritisk reflektion föreslår forskarna fem frågor att diskutera kring.

1. Vad är det för problem som regenerativt jordbruk ska lösa?
2. Vad är det som ska regenereras?
3. Vilket agronomiskt samband ska möjliggöra denna regeneration?
4. Kan denna mekanism omvandlas till en praktisk odlingsmetod som kan bli ekonomiskt och socialt hållbar?
5. Vilka politiska, sociala och/eller ekonomiska krafter kommer driva användning av de nya odlingsmetoderna.

Källa: Regenerative Agriculture: An agronomic perspective. Ken E Giller, Renske Hijbeek, Jens A Andersson and James Sumberg. Outlook on Agriculture 2021, Vol. 50(1) 13–25. Länk till annan webbplats.

Text:Markus Hoffman