Vilka jordar är känsligast för fosforläckage?
Att lära känna markens mineralsammansättning är centralt för att kunna minska fosforförlusterna från jordbruket. En nyligen publicerad artikel från SLU visar att jordar med låga halter av aluminium är extra utsatta för fosforläckage.
Som Greppa Näringen skrev om 2021
Länk till annan webbplats. är vissa jordar – ungefär 25 procent av den svenska jordbruksmarken – särskilt känsliga för förluster av fosfor och kväve. Utöver faktorer som odlingsytans storlek samt om det finns skog och våtmarker i avrinningsområdet, avgör markens geologiska egenskaper hur stora näringsförlusterna blir. Bland annat binds fosfor olika kraftigt i marken beroende på lerhalten och mängden aluminium och järn.
I en nyligen publicerad artikel har samma forskargrupp vid SLU gått vidare och studerat mer i detalj vad som påverkar fosforläckaget, både genom provtagning från platser som är känsliga för fosforläckage och genom laboratorietester.
Större fosforläckage vid hög fosforhalt och låg aluminiumhalt
Forskarna kunde se att kombinationen av hög fosforhalt och låg aluminiumhalt i jorden ledde till mycket höga fosforförluster. Dessutom spelade halten järn i marken stor roll.
– Vi blev förvånade över att förlusterna av fosfor från marken blev mycket större när fosfor var bundet till olika järnföreningar. Fosforjärnföreningar i de studerade jordarna verkar med andra ord vara mer lättrörliga i marken än föreningar mellan fosfor och aluminium, säger forskargruppsledaren Faruk Djodjic från SLU i Uppsala och berättar vidare:
– Även en normal gödselgiva ökade förlusterna från matjord fattig på aluminium. Förlusterna blev högre ju högre fosforstatus jorden hade innan gödslingen. Resultaten var entydiga i både våra laboratorieförsök och på observationsfälten.
Hur vet man om marken riskerar att läcka mycket fosfor?
En viktig slutsats från studien är vikten av att känna till markens fosforstatus och aluminiumhalt och att vara försiktig med fosforgödsling på sårbara fält för att undvika fosforläckage, men vad betyder det i praktiken?
– Förutom att hög fosforhalt, det vill säga mer än 12 milligram fosfor per 100 gram jord, är en riskfaktor för fosforläckage är det viktigt att veta halten aluminium i marken. Vårt underlag är för litet för att kunna ge mer exakta gränsvärden, men utifrån våra resultat kan man som en tumregel vara extra uppmärksam om halten ligger under 20 milligram aluminium per 100 gram jord.
De flesta sårbara jordar i forskargruppens studie hade en aluminiumhalt under detta värde, och i nationella studier har man tidigare sett att det är något som gäller för ungefär tio procent alla undersökta jordar i Sverige (se figur 1).
Figur 1. Bilden är ett utdrag ur en karta som Faruk Djodjics forskargrupp har skapat utifrån Jordbruksverkets nationella studie av aluminiumhalten i 12 500 jordprover över hela landet. Utifrån SLU-forskarnas studie verkar de jordar som har aluminiumhalter under 20 mg per 100 gram jord vara mest känsliga för förluster av löst fosfor. Ju rödare på kartan desto större sannolikhet att ett jordprov hamnar under den kritiska gränsen.
Andra sätt att minska fosforförluster från jordbruket
För att minska läckaget av fosfor från marken till våra vattendrag behöver man dels tänka på att minska tillförseln av fosfor, dels bromsa eller förhindra att fosfor transporteras iväg via det avrinnande vattnet från fälten. Det är något som förstås är särskilt viktigt i områden där näringsförluster skapar problem med övergödning nedströms i avrinningsområdet.
– När det gäller fosforkällorna handlar det om att på bästa möjliga sätt hantera både det fosfor som redan finns i marken, och eventuell tillförsel av fosfor i form av stall- eller handelsgödsel. Här handlar det ofta om att, om möjligt, undvika att gödsla. Om man behöver gödsla gäller det att se till att man gödslar med rätt mängd utifrån fältets fosforstatus, vid rätt tid (inte på blöt eller frusen mark) och med rätt metod (att plöja in gödsel och blanda den med marken).
Faruk Djodjic berättar vidare att det finns olika sätt att bromsa eller förhindra fosforförluster från odlingsfälten via vatten:
– En fungerande dränering minskar ytavrinningen och genom att vattnet infiltreras i marken kan mer fosfor bindas om det finns tillräckligt med till exempel aluminium i markprofilen. Man kan också strukturkalka lerjordar för att förbättra markstrukturen, öka infiltration och aggregatstabilitet och därmed minska ytavrinning och erosion.
– Andra viktiga strategier är att anlägga gräsbevuxna skyddszoner längs vattendrag och inom fälten för att mota och fånga ytavrinnande partiklar och fosfor. Och slutligen kan våtmarker och dammar bromsa avrinnande vatten och möjliggöra sedimentering av partiklar samtidigt som växterna tar upp näringen.
Långsiktig uppföljning behövs
Faruk Djodjic tar upp betydelsen av långsiktig uppföljning och hur viktigt det har varit för studien att kunna använda sig av delar av ett miljöövervakningsprogram som fyller 50 år i år.
– Den här typen av program är en ovärderlig tillgång som hjälper oss att bättre förstå förutsättningar, tillstånd och variationer i odlingslandskapet. En långsiktig uppföljning av genomförda åtgärder för att minska näringsläckaget till våra vattendrag är centralt för att kunna prioritera de mest kostnadseffektiva åtgärderna.
Text: Nina Nordh
.jpg)
