Växtnäringsbalansen gör det lättare att planera

Växtnäringsbalansen visar förhållandet mellan flödena av växtnäring till och från gården. Med balansen som grund är det lättare att planera för en effektivare gödsling och produktion. Att beräkna en växtnäringsbalans ingår som ett viktigt moment i flera av Greppa Näringens rådgivningar, men går också att göra själv på Mina sidor.

Fler vill göra växtnäringsbalanser

Efterfrågan på de av Greppa Näringens rådgivningar som innehåller en växtnäringsbalans har ökat under 2023 vilket troligtvis beror på att det är ett av villkoren för att få ersättning för ”Precisionsjordbruk planering”. Även antal användare av Mina sidor på webbplatsen greppa.nu har ökat.

I Sverige görs växtnäringsbalansen "vid gårdsgrind" och med hjälp av den bedöms risken för förluster av näringsämnena kväve, fosfor och kalium. Ett stort överskott av växtnäring är varken bra för gårdens hållbarhet eller lönsamhet. För att hjälpa lantbrukaren att tolka sin växtnäringsbalans har Greppa Näringen tagit fram ett nytt Praktiskt råd ”Tolka din växtnäringsbalans” Länk till annan webbplats..

- Även i år ser vi att det fortsatt är en stor efterfrågan på de som väljer att göra en egen växtnäringsbalans på Mina sidor. Detta gäller troligtvis även rådgivningen, men där har vi en eftersläpning i inrapporteringen, säger Tellie Karlsson, rådgivare på Greppa Näringen

Följ gårdens flöden och identifiera åtgärdsbehov

Med hjälp av växtnäringsbalansen är det lätt att följa gårdens arbete för effektivare gödsling och produktion. Ett stort överskott beror ofta på överutfodring eller på att gödslingen inte är optimal. Balansen kan då visa på viktiga områden att arbeta vidare med när det gäller gårdens hållbarhet. Är överskottet däremot litet så får lantbrukaren ett kvitto på att produktionen är effektiv.

Nästan alltid finns ett överskott av kväve

I växtnäringsbalanserna blir det nästan alltid ett överskott av kväve. Det beror på att det är mycket kväve i omlopp i produktionen och på många förlustvägar. Kväveöverskottet varierar mellan gårdar och år eftersom flera faktorer påverkar såsom produktionsinriktning, grödval och väder. Överskottet ger en bra bild av risken för förluster till luften och via utlakning till vattenmiljön. De största förlustvägarna för kväve är utlakning, ammoniakavgång och denitrifikation.

Fosforöverskotten är störst på djurgårdar

Förlusterna av fosfor från svensk åkermark hänger nära samman med fältets jordart. Till skillnad från kväveutlakningen är förlusterna störst från lerjordar. Men även tillförseln av mineral- och stallgödsel ökar markens innehåll av fosfor vilket påverkar risken för förluster. Växtnäringsbalansen är ett bra hjälpmedel för att utvärdera gödslingen. Fosforbalansen varierar mellan olika produktionsinriktningar och mellan konventionella och ekologiska gårdar. På gårdar med stor djurproduktion i relation till arealen uppstår ofta överskott av fosfor.

Kaliumöverskott är negativt av lönsamhetsskäl

Det är viktigt att grödan får en väl avvägd gödsling av N, P och K för bra rotutveckling och därmed växtnäringsförsörjning. Ett överskott av kalium i växtnäringsbalansen kan vara onödigt både ur ett resursperspektiv och ur ekonomiskt hänseende. Däremot anses inte kaliumförluster innebära något miljöproblem, eftersom kalium inte är begränsande för tillväxten hos vattenlevande organismer på samma sätt som kväve och fosfor.

Tips när du gör din växtnäringsbalans:

• Använd årets in- och utflöden av växtnäring.
• Se upp med lagerhållning mellan år av mineralgödsel och foder, så att de hamnar rätt i beräkningen.
• Jämför kvävebalansen med gårdar som liknar din när det gäller växtföljd och djurtäthet.
• Kväveöverskott över det normala betyder ökad risk för kväveförluster.
• Se på fosfor- och kaliumbalansen i relation till resultaten från markkartering.
• Avyttra gödsel om du har höga fosfor- eller kaliumöverskott på gården.
• Gör årliga växtnäringsbalanser!

Text: Karin Hugosson