Holland på rätt väg – men lång väg kvar skapar spänningar

Efter nära 30 år har stora miljöframsteg gjorts i det holländska lantbruket. Men fortfarande är djurhållningen omfattande och lantbrukarna känner sig pressade att åstadkomma mer. Under hösten 2019 har det förekommit stora traktordemonstrationer bland annat på grund av fosforfrågan.

Den moderna gödsellagstiftningen i Holland kom på plats 1987 och har sedan dess omarbetats flera gånger i olika handlingsplaner för EU:s nitratdirektiv. Allt som gjorts har lett till att halten nitrat i grundvattnet minskat så att den i större delen av landet inte längre överskrider gränsvärdet på 50 mg per liter. Fosforöverskottet har också minskat så att det råder balans mellan till- och bortförsel som medeltal för landet. De två mest genomgripande styrmedlen är de fosforkvoter som finns för djurgårdar och som det kan handlas med samt de lagstadgade maximala givorna per hektar av fosfor och kväve.

Tre miljarder kronor för att bli av med gödsel

Årligen kostar det 2,5 till 3 miljarder kronor för det holländska jordbruket att bli av med gödselöverskottet. Kostnaden är ökande för grisuppfödare och en genomsnittlig grisgård betalar cirka 400 000 kronor per år för att bli av med gödsel, vilket motsvarar cirka 5 procent av gårdens totala produktionskostnader. För en genomsnittlig mjölkgård är motsvarande siffror 60 000 kronor och 1 procent. En stor del av landets gödselöverskott går på export och Tyskland är den största mottagaren. I vissa fall är gödseln oprocessad och inte värmebehandlad, vilket innebär en risk för spridning av smittor. Och Tyskland håller på att se över reglerna för sin gödselimport.

Bedrägerier med stallgödsel

Den största utmaningen finns i den södra delen av landet där det finns en stor andel sandig åkermark som naturligt riskerar att läcka mera kväve. Där överskrids fortfarande gränsen 50 mg nitrat per liter vatten kraftigt. En orsak till det är att det verkar förekomma "gödselbedrägerier", enligt rapporten Evaluation of the Manure and Fertilizers Act 2016. Till exempel att lantbrukaren avsiktligt avyttrar mindre mängd gödsel från gården än vad som redovisas och därmed överstiger maximal lagstadgad giva. Kontroller har bland annat visat att vissa lantbrukare uppger lägre innehåll i gödseln av fosfor i förhållande till kväve, än vad som är det vanliga förhållandet, och på så sätt tillför mer fosfor än tillåtet. Myndigheterna bedömer att på cirka 10 procent av de så kallade högriskgårdarna överskrids en eller flera av de lagliga fosforgivorna.

Svårt att nå målen även framöver

På sikt kan det gå att klara nitratgränsvärden i grundvattnet i hela landet, men att klara vattendirektivets mål om god status för vattendrag är desto svårare. Forskarna skriver att lantbrukarnas förståelse för vattenkvalitetsmålen minskar och de tycker att den redan befintliga regleringen är för krånglig och dyr. Författarna menar att det behövs en dialog om hur samhället kan tillgodose både mål för miljön och mål om att lantbrukarna kan livnära sig på sina gårdar. De resonerar om fyra vägar framåt som har olika för och nackdelar:

1. se till att alla gårdar använder den senaste och bästa kunskapen om miljövänlig gödsling och utfodring,
2. utveckla bättre metoder för odling och djurhållning med hjälp av spjutspetsgårdar som ska skapa en ny standard (frontrunner farms),
3. bibehåll lantbruket men använd gödsel- och fodergivor och djurtäthet som är under ekonomiskt optimum,
4. överge livsmedelsproduktion på en del ytor och gör om marken till naturmark.

Text: Markus Hoffmann

Källa: Evaluation of the Manure and Fertilisers Act 2016: Synthesis Report Länk till annan webbplats. av H. van Grinsven & A. Bleeker, PBL Netherlands Environmental Assessment Agency, 2017.