Fältförsök som startade 1966 visar odlingens markpåverkan
Femtio års odling med en växtföljd med vall och stallgödsel och en växtföljd utan, gav båda minskad kolhalt i matjorden. Men kolhaltssänkningen var lägre där vall odlas. Kolförrådet i matjorden gynnades av ökad kvävegödsling och det fanns mer mikroliv i marken där vall odlades och stallgödsel tillfördes.
På 1950 och 60-talet förändrades jordbruket med den ökade användningen av mineralgödsel som försvagade kopplingen mellan djurhållning och växtodling. Många gårdar slutade med djur medan andra istället specialiserade sig på djurhållning. Markforskarna insåg att det kan få stor betydelse för jordarna och startade därför långtidsförsök på tolv platser i landet. I en ny vetenskaplig uppsats utvärderas kolhaltsförändringar för tre av platserna där försöken startade 1966: Bjertorp i Västra Götaland samt Vreta Kloster och Högåsa i Östergötland . Jordarterna var på Bjertorp sandig mellanlera (30 procent ler), Vreta Kloster moig styv lera (48 procent ler) och på Högåsa lerig mo-sandjord (7,4 procent ler).
Två sexåriga växtföljder jämfördes där den ena skulle representera en gård med nötkreatur och som innehöll två år vall och fyra år spannmål och med tillförsel av stallgödsel. Den andra växtföljden utgjordes av spannmål och oljeväxter, med enbart mineralgödsel. Fyra kvävenivåer från noll till 125 kg per hektar jämfördes.
Kolhalten sjönk
Från 1966 till 2019 sjönk halten kol i matjorden från 2,22 till 2,04 procent i växtföljden med vall och till 1,89 procent i växtföljden utan vall. Trots att marken med växtföljden med vall fick ett tillskott av cirka 400 kg kol per hektar och år i form av stallgödsel räckte det inte för att motverka en minskning av kolhalten. Kolhaltssänkningen bromsades av högre kvävegivor. Mer kväve upp till en viss gräns ger högre skörd och mer biomassa som tillförs marken.
Liv i jorden
Forskarna gjorde en så kallad PLFA-analys av jorden. PLFA är en markör för biomassan och mikrolivet i jorden, exempelvis mängden bakterier. Den totala PLFA-halten, som mäts per gram jord var cirka 1,5 gånger högre i växtföljden med vall jämfört med utan vall. Även gödslingen påverkade mängden mikrober i marken där den högsta nivån av kväve, fosfor och kalium gav högre halt PLFA än de ogödslade försöksrutorna. Hur mycket bakterier som fanns i jorden skiljde sig också åt mellan platserna. På Bjertorp fanns 1,8 gånger mer än på Vreta Koster och Högåsa trots att kolhalterna inte skiljde sig åt så mycket.
Kol i alven
Forskarna beskriver sin studie som unik genom att de till skillnad från de flesta andra studier även undersökte kolhalten i alven i flera skikt. De konstaterar att cirka 60 procent av kolförrådet finns i 0 till 25 cm skiktet i förhållande till hela det undersökta djupet på 0 till 60 cm. Under de fem decennierna har det ackumulerade kolförrådet i 0-25 cm blivit cirka 3,3 ton per hektar större i växtföljden med vall än i den utan. Och där 125 kg kväve tillförts per hektar var kolförrådet 2,9 ton per hektar större än där inget kväve tillförts. De båda effekterna på kolförrådet börjar avta på djup under 30 cm.
Text: Markus Hoffmann
