Stort intresse för markfrågor

Greppa Näringens rådgivningar om bördighet handlar både om att minska risken för markpackning och att hitta de vinster som finns för att öka markens mullhalt med kolinlagring där det är mest lämpligt.

I Greppa Näringens rådgivningar om bördighet är marken i fokus. Att bevara och förbättra en jords bördighet är en grundbult i växtodlingen och en förutsättning för en långsiktigt hållbar produktion.

Stort intresse för markfrågor

Intresset allmänt för markvård och förbättrade grundförutsättningar för odling har växt sig allt starkare under senare år. Förutom ökade skördar med god rotutveckling och växtnäringsupptag innebär en jord i bra kondition en mindre risk för att bli översvämmad, med förluster av fosfor nitrat och lustgas som följd. Medvetenheten har ökat om hur jordbearbetning kan utformas eller undvikas helt för att minska risken för markpackning. Även insikten att fånggrödor och vallar ger bra markstruktur, gynnar daggmaskar, andra markdjur, mikroorganismer och ökar kolinlagringen i åkermarken, har ökat.

- Greppa Näringens långsiktiga arbete med markfrågor har bidragit till att öka medvetenheten om hur markbördighet påverkar skörden. Hur rötterna kan växa beror till stor del på hur vi lyckas att ta hand om marken och jordstrukturen, och rötterna påverkar i sin tur både grödans skördenivå och markens kolinlagring. Kopplingen mellan rotutveckling och skörd blev uppenbar i år då det var torrt på flera platser i våras och rotutvecklingen då var avgörande för höga skördar, säger Emma Hjelm, biträdande projektledare för Greppa Näringen.

Markpackningsrisker identifieras

I Greppa Näringens rådgivning om markpackning tittar lantbrukaren tillsammans med rådgivaren på hur risker kan minimeras på gården. Markstrukturen kan studeras genom att man gemensamt gräver en grop och
tittar på markprofilen. Tyngder, hjullaster och däckstryck ses över för gårdens maskiner och arbetsmoment kartläggs. Vid de 300 rådgivningar om markpackning som utfördes mellan april 2016 till juni 2020 var de vanligaste
råden att sänka däckstrycket, att underhålla dräneringen och minska hjullasterna.

Genomtänkt körning i fält

Att sänka däckstrycket på traktorer och arbetsmaskiner är en relativt billig och enkel åtgärd för att minska markpackningen vilket kan vara anledningen till att det var det vanligaste rådet. När det gäller hjullasten är rekommendationen att den ska vara mindre än 3 ton per hjul. Fasta körspår för att koncentrera körningen i fältet till begränsade ytor kan tillämpas på vissa gårdar. Viktigast är dock att anpassa tidpunkten när man kör i fältet till markens bärighet. Den tidpunkt då risken för markpackning är som lägst är när marken är upptorkad. Marken är känsligare för tryck och slirning när den är blöt och då ökar inte bara markpackningen utan även lustgasförlusterna. Ungefär 85 procent av rådgivningarna är utförda på gårdar som i huvudsak har leriga jordar vilka också är de jordar som är känsligast för markpackning. På lerjordar är behovet av dränering större än på sand-, mo- och mulljordar. På gårdar med lerjordar föreslås vid rådgivningsbesöket oftare åtgärder som förbättrar dräneringen, än på gårdar som domineras av lättare jordar. Även nyttan med fasta körspår och råden att tillämpa dessa var vanligare på gårdar med lerjordar.

Flera vägar till ökad mullhalt

Rådgivningen Mullhalt och bördighet handlar om växtföljdens och odlingsåtgärders påverkan på mullhalt och ekonomi. Beräkningarna som görs utgår från försöksresultat om att en ökad mullhalt kan ge ökad avkastning på platser med lägre mullhalt än ca 3,4 procent (2 % kol), vilket inte är ovanligt på jordar i de svenska slättbygderna. I kalkylprogrammet Odlingsperspektiv jämförs förändringarna mellan nuläge och ett framtidsscenario. Man kan välja olika tidsperioder för beräkningar på upp till 50 års sikt. I rådgivningen diskuteras även åtgärdernas påverkan på kväveutlakning, lustgastutsläpp, drivsmedelsåtgång, växtskyddsbehov och kolinlagring.

Mullhalt och ekonomi går hand i hand

Vi har tittat närmare på nästan 500 rådgivningar som utfördes mellan 2008 och 2018 och placerat dem i två lika stora grupper. I ena gruppen fanns de gårdar som ser störst potential till ökad kolinlagring vilken beräknades till i medeltal cirka 400 kg inlagrat kol per hektar och år. I denna grupp var åtgärder som innebär större vallareal, mer fång- eller mellangröda, mer stallgödseltillförsel samt större mängd kvarlämnad halm, vanligare än i den andra gruppen. I beräkningarna, som gjordes vid rådgivningen på jordar med måttliga mullhalter, kan man se att 400 kg inlagrat kol per hektar och år på tio års sikt ökar mullhalten med cirka 0,17 procentenheter och skördarna med runt 5 procent. Det innebär också ett positivt ekonomiskt netto på gården. Även i den andra gruppen med rådgivningar fanns det en potentiell kolinlagring även om den var mer blygsam, cirka 50 kg kol per hektar och år. I Greppa Näringens uppföljningsrådgivning för dem som tagit emot minst sju rådgivningar kan vi se att hälften av de svarande har förbättrat sin växtföljd, se figur 2.