Håll koll på de växande ungdjurens näringsintag

Det totala kväveintaget minskade med ökat koncentratinnehåll I form av spannmål, vilket gav mindre urin- och gödselkväve. När foderstatens råproteininnehåll ökades med inblandning av rapsmjöl ökade utsläppen av kväve framförallt i form av urinkväve, vilket leder till en större ammoniakavgång från djuren.

En finsk forskningsstudie där ett verkligt utfodringsförsök med finska mjölkrasungtjurar (Ayrshire) låg till grund för en modellering i en uppdaterad Karoline-modell (Se Huhtanen et al. 2015 Länk till annan webbplats.).

Metanutsläpp och kväveutsläpp beräknades i modellen, medan fosfor beräknades som totalt fosforintag minus fosfor i gödseln. Gräsbaserade foderstater till ungtjurar prövades med hur slaktkroppsvikt och foderstatens innehåll av koncentrat och proteinnivåer påverkade metanproduktion, kväve- och fosforutsläpp.

Metanproduktionen påverkades ytterst lite av foderstaten

Inblandningen av koncentrat var 300, 500 respektive 700 g per kg torrsubstans och skillnaden var som mest 4 procent lägre metan uttryckt per kilo kroppsvikt och slaktkroppstillväxt för de ungdjur som fick den högre koncentratinblandningen. Om hänsyn tas till klimatavtrycket för foderproduktion så kan ökat innehåll av kraftfoder öka det totala klimatavtrycket.

Kväve och fosfor i foderstaten är sällan begränsande

Proteinnivåer var runt 138 g per kg torrsubstans i foderstaterna med olika koncentratinblandning och 128 respektive 160 g per kg torrsubstans i foderstaterna med låg kontra hög proteinnivå, där rapsmjöl ingick. Ungtjurarna var 6,5 månader och vägde i snitt 250 kg i början av försöken.

Resultaten visade att minskat foderintag av kväve är en effektiv väg att minska urin- och gödselkväve och att minska utsläppen per kg kropps- och slaktkroppstillväxt. Tillskottet av extra protein visade på dåligt utnyttjande hos de växande djuren och följaktligen ökade kväveutsläppen.

Den största delen av det tillsatta kvävet utsöndrades i urinen, där det är både mer utsatt för läckage och lättflyktigt kväve (ammoniak) jämfört med kväve i den fasta gödseln. Mikrobprotein och onedbrutet protein från högkvalitativt vallensilage och energitillskott (spannmål) kan tillfredsställa proteinbehovet för växande ungnöt över 200 kg.

Fosforkoncentrationen var som lägst 3,2 g per kg torrsubstans i foderstaten med låg koncentratinblandning utan rapsmjöl. Detta värde överskrider den finska rekommendationen, med en foderstat baserad på gräsensilage och spannmål överskrids fosforrekommendationen stort för växande ungdjur och ytterligare tillsatt fosfor kommer att gå ut med gödseln.

Ökad kroppsvikt ger mer utsläpp

Utsläpp per andel av slaktkroppstillväxten ökade markant med slaktkroppsvikten. Kväve i gödsel , fosforutsläpp och metanavgång per g slaktkroppstillväxt ökade snabbare över 570 kg, till största delen beroende på minskad kroppstillväxt. Kväve och fosfor i gödseln per kg slaktkroppstillväxt var till övervägande del relaterad till foderstatens innehåll av dessa näringsämnen och av slaktkroppsvikten.

I Finland liksom i Sverige kommer den största delen av nötköttsproduktionen från mjölkproduktionen. Mjölkkorna minskar i antal och vi ser att slaktvikterna för mjölkrasungtjurar ökar, vilket ger ett lägre kväveutnyttjande per djur. Inkorsning med köttrassperma kan vara en lösning, då de har en högre tillväxttakt.

Att minska kväve och fosfor i foderstaten är den bästa näringsstrategin för att minska utsläppen av desamma. Om dessutom gödselns näringsämnen tas tillvara på bästa sätt får hela gården en bättre näringseffektivitet.

För att hålla koll på ungdjurens råprotein- och fosforintag är Greppa Näringens rådgivning 41 B kontroll av foderstater Länk till annan webbplats. ett bra val.