Bra hagar för båden hästen och miljön

SAMMANFATTANDE RÅD

• Mocka 1–2 gånger per vecka och städa undan foderspill i hästtäta hagar. Det minskar näringsläckage och foderspill.
• Se till att dräneringen fungerar i hagen och underhåll diken som behövs för att leda bort vattnet.
• Skydda vattendrag och diken vid rasthagar med stängsel och skyddszoner.
• Vårda vegetationstäcke och betesgräs genom betesputsning och rotationsbete.
• Se över foderstaten för att minska överutfodring.

Hästar kan drabbas av olika sorters parasiter varav många sprids via gödsel på beten och i rasthagar. Smittorisken är som störst i slutet av sommaren när regn och dagg blöter upp gödseln. Det är lätt att hamna i en negativ spiral med allt större parasittryck. Mockning av hagar, betesplanering och annan betesskötsel minskar risken för spridning av inälvsparasiter och behovet av avmaskningsmedel. Att minska användningen av avmaskningsmedel är viktigt för att förhindra att resistens utvecklas hos parasiterna. Resistenta parasiter kan göra medlen verkningslösa på sikt. Avmaskningsmedlen utgör också en miljörisk genom att de rester som utsöndras med gödseln kan skada insekter i hagmiljön.

Så sköter du rast- och beteshagar och minskar risken för näringsläckage

Genom att sköta rast- och beteshagar så att vegetationen täcker marken eller kan återetableras skapar du en bra miljö för hästen att vistas i samtidigt som du skyddar vattenmiljön. Gödselplatserna är ofta inte så tydliga i de större beteshagarna men märks bland annat genom kraftiga tuvor som hästarna lämnar, så kallade rator. Det är hästens naturliga sätt att undvika att få i sig parasiter.

Mocka, dränera och undvik att hagarna blir upptrampade

• Mocka hagen regelbundet, helst 1-2 gånger i veckan under de delar av året som hästarna går ute och det är möjligt att mocka. Det fnns bland annat eldrivna skottkärror och särskilda gödseldammsugare som underlättar arbetet. En traktor med frontlastare kan också vara ett bra hjälpmedel.
• Se till att dräneringen leder bort överskottsvatten och att öppna och rörlagda diken i anslutning till hagen fungerar. I en väldränerad hage minskar risken för trampskador och att kala fäckar utan vegetation breder ut sig.
• I många rasthagar är det ändå problem med ytavrinning och jorderosion under delar av året. Om hagen ligger i anslutning till ett dike eller vattendrag kan du behöva sätta upp stängsel som hindrar hästarna från att trampa sönder strandbrinken och gödsla i området närmast vattnet.
• Du kan också behöva anlägga en gräsbevuxen skyddszon på några meter mellan hagen och vattendraget som fångar upp jord- och gödselpartiklar i vatten som rinner av på markytan.

Städa bort foderspill, putsa och låt hästarna rotationsbeta

• Se till att det blir så lite foderspill som möjligt och städa bort det som blir kvar vid utfodringsplatsen.
• Putsa områden med rator för hand med lie, grästrimmer eller röjsåg eller med en traktorburen betesputs. Då hindrar du att ogräs och mindre buskar breder ut sig och gynnar i stället betesgräsen. Putsa gärna på hösten efter betessäsongens slut så undviker du att färsk gödsel sprider inälvsparasiter. Om du putsar på sommaren, gör det vid torrt och soligt väder. Då dör parasiterna snabbt. Ta gärna bort gödselhögarna innan du putsar.
• Låt hästarna rotera mellan olika fållor. Flytta dem regelbundet från en avbetad fålla till en med nytt bete. Då får de ett smakligt bete hela sommaren samtidigt som näringen i gödseln fördelas bättre över ytan. Rotationsbete hjälper också till att minska parasittrycket.
• Betesgräset slits lätt och kan försvinna helt runt utfodringsplatser, vattenkar och vid grindhål. Flytta gärna grindöppning och utfodringsplats då och då. Då får gräset möjlighet att återetablera sig.
• Under tidig vår och sen höst är marken i hagen särskilt känslig för trampskador, speciellt vid tjällossning eller kraftiga regn. Om du har möjlighet att låta hästarna gå på en annan yta några dagar under dessa perioder kan du slippa problem med kladdiga förhållanden och förstört vegetationstäcke i beteshagen under resten av året. En möjlighet kan till exempel vara att rasta hästen på ridbana eller i ridhus.

Många hästar klarar sig bra på bara grovfoder

En väl balanserad foderstat är bra både för hästens hälsa och för miljön. Med ett bra vallfoder är det ofta möjligt att minska på mängden kraftfoder eller utesluta kraftfodret helt. Överutfodring med kraftfoder innebär en hälsorisk för hästen, bland annat genom fetma, men också genom grovtarmsstörningar som kan ge kolik och fång. Det ökar också gödselns näringsinnehåll helt i onödan, något som i slutändan kan ge läckage. Genom ett väl anpassat vallfoder kan hästen få i sig nästan allt den behöver, förutom mineralämnena selen och natrium. Börja med att analysera vallfodrets energi- och näringsinnehåll och anpassa sedan hästens foderstat i övrigt efter det. Titta särskilt på fosforinnehållet i mineralfodret och anpassa det till hästens behov.

Utöver foderanalysen kan du också låta analysera fosforhalten i hästens gödsel. När halten av fosfor i träckprov från vuxna hästar överstiger 8 gram per kg torrsubstans är det ett tecken på att hästen får mera fosfor än den behöver.

Vill du skriva ut?