Lokal vattenvård når längre men kräver resurser

I Hjulbäcken i Västmanland har ett lokalt arbete med EU:s vattendirektiv gett värdefulla erfarenheter. Dialoger mellan markägare och myndigheter skapar lokalt förankrade miljökvalitetsnormer och leder till konkreta åtgärder. Men det kostar också pengar. För Mälarens tillrinningsområde bedöms kostnaden till 4.3 miljarder kronor under 20 år.

Under decennier har en stor del av vattenvårdsarbetet i Sverige och andra länder varit inriktat på att minska näringsläckaget från åkermark. Ett annat syftet har varit att skydda den biologiska mångfalden i och invid vattnet. Med införandet av EU:s vattendirektiv har det kommit ännu ett perspektiv på vatten i jordbrukslandskapet. Det är att den biologiska mångfalden i ett rinnande vatten kan vara mer påverkat av att markavvattningen förändrat vattendragets fysiska form med fördjupning eller uträtning. Till skillnad från övergödnings- eller vattenkraftsfrågan är detta fortfarande till stor del en okänd miljöfråga bland både lantbrukare och allmänhet.

Lokal kunskap är en tillgång

En utmaning med genomförandet av EU:s vattendirektiv är att veta när så kallade undantag kan användas och inte. Ett undantag betyder inte att miljöåtgärder inte behöver göras men att de kan anpassas bättre så att de inte påverkar odlingen och dräneringen för negativt. En miljökvalitetsnorm med undantag, reglerar vilka åtgärder som faktiskt går att göra och som är de bästa på platsen. För att få ett så bra svar som möjligt behöver de som odlar i den aktuella bygden involveras.

Lokalt arbete i Hjulbäcken

I EU-projektet LIFE IP Rich Waters har Mälarens vattenvårdsförbund drivit ett pilotprojekt i Hjulbäcken i Västmanland i samarbete med Vattenmyndigheten för Norra Östersjön. Bäcken avvattnar cirka 4 600 hektar och är ett biflöde till Sagån som rinner ut i Mälaren. Där har det genomförts dialoger med lantbrukare och andra. En erfarenhet från projektet är att om det finns ett så kallat Vattenråd på platsen är det en bra mötesplats att börja med, annars kan dikningsföretag vara det eller möjligen en lokal LRF-avdelning. Det är viktigt att mötena är återkommande och sträcker sig över en längre tidsperiod för att bygga intresse och engagemang.

Längre fram i processen behövs bra digitalt kartunderlag för att underlätta åtgärdsplaneringen och beskriva vattnets flöde och var det är mest påverkat. Men all information går inte att få fram vid skrivbordet utan det behövs också fältbesök.

Kostar mycket

Ytterligare ett resultat från pilotprojektet är en fingervisning av vad det kostar att förbättra vattnets fysiska form. Att göra konkreta vattenvårdande åtgärder kräver noggrann planering för att skapa rätt åtgärd på rätt plats. För det behövs en lokal åtgärdssamordnare och eventuellt konsulter. Det behövs också personer på kommunen eller länsstyrelsen i de fall stöd ska sökas eller tillstånd erhållas. Just tillgången till personal bedöms som den största flaskhalsen. Till slut kostar det att göra den fysiska åtgärden i landskapet. För vattendrag i de jordbrukstäta områdena av Mälarens tillrinningsområde bedöms kostnaden vara 4,3 miljarder med en genomförandeperiod på 20 år, och så pass höga kostnader kan troligen anses vara ett alltför stort beting. I rapporten dras slutsatsen att:

"Även med en måttligt ställd ambition på antalet åtgärder är det enorma summor som behöver omsättas kommande år. Med en politisk vilja att alla åtgärder ska kunna finansieras inom de miljöprogram som finns behöver antingen åtgärdsbudget genom befintliga kanaler eller ambitionsnivå anpassas."

Text: Markus Hoffmann

Källa: LAVA-LIFE-KMV-slutrapport.pdf Länk till annan webbplats.