Mykorrhiza och jordhälsa i fokus för nya initiativ
Intresset för jordhälsofrågor ökar i samhället. Nu kommer bland annat en ny handbok om mykorrhiza i trädgårdsodling finansierad av Jordbruksverket. Och ett EU-projekt under namnet LOESS syftar till att utbilda unga och allmänheten om jordhälsa.
Den nya handboken har författats av forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet och finansierats av Jordbruksverket genom Landsbygdsprogrammet och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. I boken får vi lära oss om mykorrhiza, det vill säga symbios mellan svampar och växters rötter, och mer specifikt så kallad arbuskulär mykorrhiza (AM), som är den typ som de flesta trädgårds- och jordbruksgrödor bildar.
Mykorrhiza är positivt för växtens näringsupptag
Genom mykorrhizan kan växten få mineralnäringsämnen, främst fosfor, via svampen. Svamphyferna ger en stor kontaktyta med jorden så att växten kan komma åt näring från ett mycket större område än från de egna rötterna.
Om markens fosforhalt är låg kan mykorrhizan spela en särskilt viktig roll. Växter med arbuskulär mykorrhiza har ofta en bättre fosforstatus, men upptag av andra näringsämnen påverkas också.
Ökar toleransen mot torka och skadegörare
Växten kan även få bättre motstånd mot stress som torka och skadegörare. Växter som har AM-symbios har visat sig ha en bättre tolerans mot torka, enligt försök. En orsak är att växten kan ha en bättre näringsstatus och ett mer utvecklat rotsystem. Dessutom kan växternas förmåga att ta upp och hålla vatten öka kan genom att cellerna producerar mer lösta ämnen och aminosyror. Vattenutnyttjandet i växten kan också bli mer effektivt hos växter med arbuskulär mykorrhiza. Hyferna utsöndrar dessutom ämnen som har stor betydelse för aggregatbildning, markstruktur och organiskt kol i marken. Svampens inverkan på markstrukturen kan också indirekt öka tillgången på vatten för växten.
AM-svampar kan också i vissa fall öka toleransen mot angrepp av sjukdomar och andra skadegörare. En anledning kan vara att de har bättre näringsstatus. Mykorrhizan kan även stärka växtens eget försvar mot olika angrepp.
Växtföljd, mellangrödor och komplexa samspel
Handboken innehåller avsnitt om växtföljder och om mellangrödor. Vissa växter kan inte bilda mykorrhiza bland annat korsblommiga växter som kålväxter. Det bör man ta hänsyn till både när man planerar växtföljden och vid valet av mellangröda.
Det finns fortfarande begränsat med forskningsresultat kring mykorrhiza under fältförhållanden. I SLU nyhetsbrev om handboken understryker författarna att mykorrhiza inte är någon ”quick fix”. Samspelen mellan växter, mykorrhizasvampar och andra organismer i rotzonen är mycket komplexa, och påverkas även av mark och klimat.
Odlingsåtgärder som gynnar mykorrhizan
Några åtgärder för att öka mykorrhiza-symbiosen i jorden som nämns är:
- Varierad växtföljd
- Odla mellangrödor som bildar mykorrhiza efter grödor som inte bildar mykorrhiza samt efter höstplöjning
- Minska jordbearbetningen för att gynna nätverket av hyfer
- Begränsa tillförseln av fosfor. Använd hellre organiska gödselmedel än mineralgödsel.
- Minimera användningen av kemiska bekämpningsmedel
Ökar kunskapen om jordhälsa hos allmänheten
Ett annat projekt som pågår mellan 2023 och 2026 är LOESS, där den ideella föreningen Vetenskap & Allmänhet är en partner som leder arbetet med att utveckla och testa utbildningsmaterial för skolelever, studenter och allmänhet. Projektet finansieras av EU:s forsknings- och innovationsprogram Horisont Europa och syftar till att öka kunskap om jordhälsa bland allmänheten. Projektet har även satt samman en så kallad Community of Practise med svenska aktörer (https://loess-project.eu/cop-sweden/) inom jordhälsa för nätverkande och utbyte av information.
Text: Teresia Borgman
Läs mer:
Mykorrhiza i trädgårdsodling – en handbok 
Länk till annan webbplats.av Siri Caspersen, institutionen för biosystem och teknologi, Sveriges lantbruksuniversitet och Camilla Oskarsson, Växa Sverige, 2024.
