Sverige vs Danmark i våtmarksanläggning

Att anlägga våtmarker är populärt i både Danmark och Sverige men länderna har arbetat ganska olika med dem under åren. Även om ungefär lika stor areal har anlagts ser våtmarkerna lite olika ut och det har gjorts med varierande syfte.

I både Sverige och Danmark pågår sedan 1980-talet ett arbete med att förbättra vattenkvaliteten i jordbrukslandskapet och att öka den biologiska mångfalden. Då är anläggning av våtmarker en bra åtgärd eftersom en sådan kan fylla flera funktioner. En grupp danska och svenska forskare har jämfört och dragit lärdomar av de många årens våtmarksarbete i de båda länderna.

Ganska stora arealer våtmarker

I Sverige har det fram till idag anlagts 12 000 – 15 000 hektar våtmarker enligt studien. Det är svårt att veta exakt eftersom en del stödformer kommit och gått och stödformer som bestått (Landsbygdsprogrammet) har ändrats. Dessutom anläggs det en del våtmarker utan statliga pengar som ofta inte syns i statistiken. I Danmark har det anlagts cirka 15 500 hektar från 1999 till 2015. Båda länderna har missat deadlines för när en viss areal våtmarker skulle ha anlagts enligt landets miljömål. Exempelvis skulle 12 000 hektar ha anlagts i Sverige mellan år 2000 och 2010 men det nåddes först senare. Svårigheterna har underskattats. 

Skillnader mellan länderna

John Strand är våtmarksrådgivare på Hushållningssällskapet och driver flera olika vattenprojekt. Han är medförfattare till studien Policies for wetlands implementation in Denmark and Sweden – historical lessons and emerging issues   Länk till annan webbplats.och på frågan vad han tycker är de viktigaste skillnaderna svarar han.

- Sverige började tidigare med våtmarksanläggning (1986, NYLA) men har generellt haft bredare fokus genom åren än Danmark som konsekvent haft stort fokus på kväve. Sveriges decentraliserade administration (Länsstyrelsen) och lokala engagemang (t.ex. LIP) samt fokus på utbildning (Greppa) har sannolikt varit effektivare än Danmarks ”topp-styrning”. Danmark har tidigt och konsekvent utvärderat effekterna (kväve) genom monitoring program vilket tyvärr är kraftigt åsidosatt i Sverige, förklara han.

En annan viktig skillnad mellan länderna är att de danska våtmarksprojekten varit större, ofta 100 till 500 hektar och ända upp till 2 000 hektar. Det har gjort dem tidsödande då markbyten behövts.

Gör så här framöver

I rapporten konstateras, i alla fall för svensk del, att många av de bästa våtmarkslägena i jordbrukslandskapet i södra Sverige har använts och de mest intresserade markägarna har redan gjort sitt. Men det både behövs fler våtmarker och går att göra fler och därför avslutar forskarna med nio råd för det fortsatta arbetet. Några av dem är:

1. Öka rådgivning till lantbrukare och kunskapen om våtmarkers olika funktioner och ekosystemtjänster.
2. Försök att beskriva och kvantifiera våtmarkers olika ekosystemtjänster.
3. Lägg ännu mera krut på att hitta optimala platser för våtmarker i landskapet.
4. Satsa långsiktigt – inse att det tar tid att anlägga våtmarker – om de ska bli bra.

Källa: Policies for wetlands implementation in Denmark and Sweden – historical lessons and emerging issues. Morten Graversgaard , Brian H. Jacobsen, Carl Christian Hoffmann , Tommy Dalgaard, Mette Vestergaard Odgaard , Charlotte Kjaergaard, Neil Powell, John A. Strand, Peter Feuerbach, Karin Tonderski. Land Use Policy 101 (2021). Länk till annan webbplats.

Text: Markus Hoffmann