Jordbearbeta på våren

Ibland är det bästa för miljön att inte göra en aktiv åtgärd utan att låta bli. Som att vårbearbeta istället för att göra det på hösten. Kväveutlakningen minskar, risken för jorderosion blir lägre och det finns ett miljöstöd att söka.

Ibland har äldre rådgivare sagt att ”en jordbearbetning är som en giva med 100 kilo per hektar av kalksalpeter” (alltså cirka 15 kilo kväve per hektar). Varje gång jorden rörs om med vilket redskap det än är så stimuleras markens mikroorganismer. De får fart för att marken blir mer syrerik men också för att de får tillgång till nytt material att omsätta. En av de saker som sker är att mineralkväve frigörs. Därför är det bra om det kommer en gröda som behöver kvävet, men inte bra om marken ska vara obevuxen. Samtidigt måste marken förstås bearbetas för att bekämpa ogräs och förbereda för nästa gröda.

Orörd stubb till våren minskar kväveutlakningen

Man brukar säga att den goda effekten på minskad kväveutlakning, som en vårplöjd fånggröda gynnar, till hälften beror på att marken inte bearbetas alls på hösten. Tidigare var det inte känt men nu har den kunskapen omsatts till att det både finns ekonomiskt stöd för vårbearbetning och att stubb räknas som grön-marks-gröda.

Även sen höstbearbetning är bra

Det är främst på lätta jordar som det går att vänta ända till våren med bearbetning men många gör det även på lättleror. Var och en känner sin jords förutsättningar. Exempelvis går det inte att bearbeta tunga lerjordar på våren, men att senarelägga bearbetning på hösten minskar också utlakningen.

Kan även minska fosforförluster

I vilket skick markytan lämnas över vinter har stor betydelse för risken att det uppkommer erosion med tillhörande fosforläckage. Om stubb från stråsäd lämnas orörd med de halmrester som normalt finns minska risken för jorderosion jämfört med om marken är plöjd. Särskilt om åkern lutar. Erosionen beror också på plöjningsriktningen.