Det har störst potential att lagra in kol i jordbruksmark
Forskare från en rad europeiska länder har uppskattat potentialen för kolinlagring i marken för tio olika jordbruksmetoder som används i Europa. Resultaten visar att inblandning av biokol samt ett ökat inslag av buskar och träd i jordbrukslandskapet har störst potential att öka den totala kolinlagringen.
Jordbrukssektorn ger upphov till betydande utsläpp av växthusgaser, dels i form av lustgas och metan från växtodling och djurhållning, dels som koldioxid och lustgas från organogena jordar (mulljordar). Utöver detta bidrar användningen av fossil energi inom jordbruket, exempelvis i traktorer och byggnader, till utsläpp av koldioxid. Ett sätt för jordbruket att minska sin påverkan på klimatet är att bidra till en ökad inlagring av kol i marken.
I ett omfattande europeiskt forskningsprojekt (CarboSeq) har kolinlagringen för tio olika jordbruksmetoder undersökts. Studien var en del av det europeiska forskningssamarbetet EJP SOIL, i vilket forskarna Martin Bolinder och Thomas Kätterer från Institutionen för ekologi vid SLU har deltagit. När forskarna beräknade möjlig areal för att införa jordbruksmetoderna tog de hänsyn till miljömässiga och tekniska begränsningar samt EU:s regelverk, när det var relevant.
– Om samtliga åtgärder som kan kombineras genomförs uppskattas potentialen att begränsa utsläppen av växthusgaser till cirka 20 till 30 procent av de nuvarande årliga utsläppen från jordbruket i Europa, säger forskarna vid SLU apropå studiens resultat.
Potential för kolinlagring i marken
Av de studerade metoderna uppskattades tillförsel av biokol ha den största potentialen att lagra in kol i marken (ca 34–47 % av den totala potentialen), följt av agroforestry (trädjordbruk) som innebär fler buskar och träd i jordbrukslandskapet (ca 24–45 %; varav merparten sker i biomassan ovan jord). Även direktsådd utan jordbearbetning bedömdes ha en viss potential när det gäller att lagra in kol i marken (ca 11–15 %).
Däremot uppskattades förbättrad hantering av skörderester (4–6 %), odling av vall i stället för majs som foder (ca 4–5 %) och odling av fånggrödor (ca 2–3 %) kunna bidra med en mindre andel kolinlagring. Reducerad jordbearbetning utan vändning av jordlagren samt bevattning uppskattades ha en mycket liten potential för kolinlagring.
– Det är viktigt att komma ihåg att dessa uppskattningar är förknippade med stora osäkerheter, vilka också kan variera mellan europeiska länder och för olika jordbruksmetoder, säger Martin Bolinder.
Exempelvis tog uppskattningarna hänsyn till kolinlagringspotentialen i alven för alla jordbruksmetoder förutom biokol (som ansågs inblandas och bara påverka matjorden). Det finns få data tillgängliga som styrker den potentialen eftersom den historiskt sett inte utvärderats så mycket i långliggande fältförsök.
Svårt att få ekonomi i åtgärderna
Thomas Kätterer kommenterar biokolets stora potential att höja markens kolförråd:
– Tillförsel av biokol till marken är ett sätt att höja markens kolförråd som är tillämpligt i princip överallt. Problemet är dock att priset för biokol är högre än nuvarande marknadsvärde för inlagrat kol. Dessutom finns det alternativa användningsområden för biokol eftersom det innehåller energi som kan ersätta fossila energikällor, vilket kan leda till större klimatnytta än tillförsel av biokol till åkermark.
Han tar också upp att i studien togs inte hänsyn till några ekonomiska hinder för att implementera någon av de tio jordbruksmetoderna i större skala än i dag:
– Dessutom är förmodligen den verkliga potentialen för kolinlagring i den europeiska åkermarken lägre än den vi beräknade i studien, men det behövs mer forskning om detta, tillägger Thomas Kätterer.
Text: Nina Nordh
