År 2200 nås havsmiljömålen – nytt handelssystem kan öka åtgärdstakten

Ett handelssystem för att minska kväve- och fosfortillförseln till Sveriges omgivande hav skulle ge ett mer kostnadseffektivt åtgärdsarbete än dagens. Det finns flera fördelar men också betydande svårigheter att införa det, enligt en ny rapport.

På uppdrag av regeringen har Havs- och vattenmyndigheten i samarbete med andra myndigheter utrett hur ett handelssystem för utsläpp av kväve och fosfor kan se ut. Bakgrunden är att dagens styrmedel anses vara otillräckliga för att nå miljömålen för de olika havsbassängerna i Östersjön. Med dagens takt på minskning beräknas den första havsbassängen nå sitt mål om god vattenkvalitet mellan 2030 - 2040. De sista bassängerna når målen cirka år 2200 eller inte alls.

Ungefär så här

Mycket förenklat kan ett handelssystem utformas genom att en myndighet fastställer ett tak för hur mycket fosfor eller kväve ett visst vatten får tillföras. Läckaget från ett fält eller från ett kommunalt reningsverk sker ofta till ett vattendrag som i sin tur mynnar i kusten. Då påverkas vattnet först i vattendraget, sedan i kustvattnet och till sist även i utsjön. I förslaget till handelssystem upprättas en marknad för var och en av de tre vattnen. En portfölj med belastningsrättigheterna sätts samman där andelarna i portföljen sätts i relation till hur stor påverkan från källan är i de tre olika vattentyperna. Eftersom utsjön är längst bort blir andelen lägst där. På marknaden kan det sedan både köpas och säljas rättigheter.

Sätt igång

Rapportförfattarna rekommenderar att ett handelssystem införs och att det snarast tillsätts en statlig utredning för att ta fram förslag på nya lagar med mera. Det bedöms att det kan ta 6-7 år innan det är på plats. Det skulle alltså vara för sent för handelssystemet att hjälpa Sverige nå målen i vattendirektivet till 2027 men om Sverige dras inför domstol av kommissionen för att inte ha nått målen i direktivet kan systemet ändå komma till nytta, menar de.

Utmaningar

Författarna betonar att det finns stora utmaningar. Exempelvis behöver det finnas kunskap om vilken mängd kväve och fosfor som olika sjöar, vattendrag och kustavsnitt maximalt får ha. Dessutom behövs kunskap om hur mycket av främst kväve som avgår i naturliga processer på rinnsträckan mot havet – så kallad retention. En del av denna kunskap finns numera genom mätningar och modellutveckling på bland annat SLU och SMHI.

En särskild utmaning gäller så kallade diffusa källor som till exempel odling på åkermark. För sådana källor måste man kunna kvantifiera hur mycket en viss åtgärd minskar läckaget av kväve och fosfor. Vissa åtgärder ger effekt först på lång sikt som till exempel att minska skadlig markpackning. Det finns många skäl att minska skadlig markpackning och ett av dem är att i en fungerande jord infiltrerar vatten bättre och risken för jorderosion och fosforläckage blir mindre. Men det är svårt att sätta siffror på effekten. Åtgärder mot markpackning ingår som en viktig del av Greppa Näringens rådgivning.

Det finns förstås fler svårigheter, vilket rapportförfattarna betonar. Men det finns också många möjligheter med ett handelssystem. Det bästa vore enligt författarna om alla nio länderna runt Östersjön ansluter sig till handeln men det bedöms som osannolikt.

Källa: www.havochvatten.se/ett handelssystem för minskad övergödning i östersjöområdet Länk till annan webbplats.

Text: Markus Hoffmann