Ny sammanställning av internationella gödselregler

Det finns en hel del som länderna runt Östersjön kan lära av och inspirera varandra med. Det framkommer i den senaste jämförelsen av regler för gödsling och växtnäring.

Då och då görs sammanställningar och jämförelser av miljölagstiftning mellan länder och nu har en sådan gjorts för gödslings- och växtnäringsregler för länderna runt Östersjön. Rapporten har tagits fram inom projektet Manure standards och arbetet har samordnats av det finska institutet LUKE. De har förutom lagstiftning inkluderat miljöersättningar i landsbygdsprogrammet och övriga frivilliga arbetssätt.

Likheter och olikheter

Även i denna sammanställning konstateras att det finns både likheter och olikheter mellan länderna. Likheterna beror förstås på medlemskapet i EU där alla, utom Ryssland, måste underkasta sig EU:s nitratdirektiv. Där ingår att ha regler för att lagra stallgödsel, förbud mot vinterspridning och portalparagrafen om max 170 kg N/ha för organisk gödsel per år.

Jämförelser av miljölagstiftning ska dock inte vara en tävling i vem som har hårdast regler. Lagar ska variera eftersom de naturgivna förutsättningarna mellan länder skiljer sig åt. Skillnader mellan länder är mer lärorika att läsa om än likheter och här är några av de mest intressanta ur rapporten:

• I Tyskland är det lagkrav på att beräkna årliga växtnäringsbalanser. Och det finns ett tak på max 50 kg N/ha i överskott som genomsnitt över en treårsperiod. Och max 10 kg P/ha i överskott beräknat över sex år.
• Sverige, Estland och Danmark är de enda länderna som har generell lagstiftning med tak på fosforgödsling med organisk gödsel med 22, 25 respektive 30-39 kg P/ha och år.
• Danmark är det enda Östersjöland som har undantag från nitratdirektivets tak på 170 kg N/ha och tillåter istället 230 kg N/ha på gårdar med nötkreatur.
• I Litauen är det krav på att upprätta gödslingsplan om gården är större än 30 hektar.
• I Estland är det lagkrav istället för rekommendationer på hur mycket mineralgödselkväve som får tillföras till varje gröda vid en viss förväntad skörd. Exempelvis 100 kg N för vårkorn som avkastar 5 ton/ha.
• I Finland finns en begränsning att max 35 kg av de årliga taket på 170 kg N/ha med organisk gödsel får tillföras på hösten.
• I Finland finns en miljöersättningsform där lantbrukaren förbinder sig till en maximal kvävegiva per gröda. Grundgivan gäller för jordar med mindre än 6 procent organiskt innehåll i matjorden och justeras ned med 10 kg N/ha i tre steg upp till mullhalter på över 20 procent. Matjorden måste analyseras vart femte år.
• I Lettland måste fastgödsel brukas ner inom 24 timmar och flytgödsel inom 12 timmar.