Vallfröblandning med rödklöver gav lägre klimatavtryck än med bara gräs
Att ersätta ängssvingel med rödklöver i en vallfröblandning nära på halverade avgången av den starka klimatgasen lustgas, trots att skörden blev lika stor. En del av klimatnyttan förtogs dock av att rödklöverns kvävefixering i sig ökade respirationen med ökad koldioxidavgång.
Att det finns fördelar med att inkludera baljväxter i vallfröblandningar är välkänt. Men betydelsen av det för en vallgrödas avgång av olika klimatgaser är inte kända för nordiska förhållanden för att det saknats högfrekventa mätningar av koldioxid-, metan- och lustgasavgång. Under två år mätte finska forskare gasavgång från två olika vallfröblandningar: timotej och rödklöver respektive timotej och ängssvingel. De två frågor som de sökte svar på var:
- Finns det en skillnad i foderskörd och kolbalans mellan olika vallfröblandningar?
- Hur påverkar olika vallfröblandningar lustgasavgången från marken?
Försöksfältet fanns ungefär mitt i Finland och är 6,3 hektar stort. De två olika fröblandningarna såddes in i vårkorn i början av juni i tre försöksrutor med tre upprepningar. Kornet tröskades i augusti. Under andra året eller första vallåret skördades vallen med rödklöver och timotej två gånger och den med ängssvingel och timotej tre gånger. Avgång av koldioxid, metan och lustgas mättes från maj 2021 till april 2023 och likaså fukthalt och temperatur i marken och mängden av olika kvävefraktioner i jorden.
Samma skörd
Den sammanlagda skörden var i stort sett densamma för de båda vallfröblandningarna under det andra året med 9 900 kg torrsubstans per hektar för rödklöver och timotej och 10 100 kg ts per hektar för ängssvingel och timotej. Under insåningsåret var avgången av både koldioxid och lustgas större för båda vallarna än under det andra året men förhållanden under det året dominerades av vårkornet. Räknat som kolbalans var båda vallarna en källa för kolutsläpp under det första året och en sänka under det andra. Koldioxid dominerade gasflödet med cirka 80-90 procent av de tre gaserna. Efter att vårkornet var skördat var avgången av koldioxid större från rödklövervallen under resten av perioden. Det beror på att det bedöms från andra studier att mikroorganismerna behöver och bryter ner cirka 12 gram organiskt kol för att fixera 1 gram av luftens kväve och det leder till högre rotandning för rödklöverrötter än för gräsrötter. Metanavgången var låg under hela tiden med nästan ingen skillnad mellan de båda vallarna.
Tabell 1. Sammanställning över klimatgaserna metan, lustgas och nettoflöde av koldioxid och kol. Sammanställningen inkluderar kornet under insåningsåret.
Lustgas
Under insåningsåret fick båda vallarna lika stor kvävegiva med mineralgödsel (75 kg kväve per hektar) och det inträffade en topp med ökad avgång av lustgas elva dagar efter gödsling. Under det andra året gödslades ängssvingelvallen med högre kvävegiva (100 + 100 + 40 kg kväve per hektar för respektive skörd, summa 240 kg) än rödklövervallen (55+45 kg per hektar, summa 100 kg) och fick betydligt högre avgång av lustgas. Det är vanligt med ökad avgång av lustgas efter kvävegödsling då gödslingen tillfälligt leder till mycket nitratkväve i marken. Men till forskarnas förvåning orsakade den första kvävegödslingen under det andra året inte någon topp i lustgasutsläppen för någon av de båda valfröblandningarna, även om jordens mineralkvävekoncentration var förhöjd. Det tror forskarna beror på ett effektivt upptag av vallen efter en period med begränsad tillgång på kväve i marken.
Utöver lustgastoppar efter gödsling uppmättes även en topp med ökad avgång efter nederbörd. Om vissa porer blir vattenfyllda kan syrebrist uppstå och lustgas bildas. Sammantaget blev den ackumulerade avgången av lustas 1,7 respektive 3,1 kg lustgas per hektar med rödklöver respektive ängssvingel. Utöver denna direkta lägre lustgasavgång tillkommer en indirekt klimatnytta genom att mindre mängd mineralgödselkväve behöver tillverkas.
Text: Markus Hoffmann
