Långtidsstudie med modell visar fördelar med direktsådd
En beräkning med en ny modell för markstruktur och mullhalt utvecklad vid SLU visar att odlingssystem med direktsådd har bättre förutsättningar att bibehålla markens mullhalt i ett förändrat klimat jämfört med konventionell jordbearbetning.
Flera tidigare studier visar att det kan finnas fördelar för markhälsan i odlingssystem med direktsådd istället för konventionell jordbearbetning. Det är dock ont om studier som visar den långsiktiga betydelsen av direktsådd eftersom det behövs många års sammanhängande mätningar för att upptäcka förändringar i markens fysikaliska egenskaper. Därför använde en grupp forskare från SLU och Schweiz en modell för att göra en långsiktig jämförelse av de två bearbetningssystemen.
Försöksplats i Schweiz
Beräkningsmodellen Uppsala model of Soil Structure and Function (USSF), som är utvecklad på SLU i Uppsala, användes på en försöksplats nära Zürich i Schweiz. Platsen präglas av en årsmedelnederbörd på 1050 mm och en årsmedeltemperatur på 9,4 grader. Ett av försöken på platsen syftar till att just jämföra konventionell jordbearbetning där plöjning utförs, med direktsådd. Uppsalamodellen kalibrerades först mot mätningar av bladyteindex, skörd, markfukt med mera. Sedan kördes den för perioden 1985 till 2015 med nuvarande klimat för att skapa ett avstamp för framtidsberäkningar. Till sist användes den för projektets syfte, att beräkna markegenskaper för perioden 2020-2090 för 18 olika klimatscenarier. I beräkningen användes höstvete efter höstvete som modellgröda.
Bibehållen mullhalt med direktsådd
Modellberäkningen för ”grundperioden” 1985 till 2015 visade att markfukten behölls bättre och att ytavrinningen var något lägre där direktsådd användes. Det ledde dock inte till högre skörd av höstvete eftersom platsen generellt får rikligt med nederbörd och att grödan inte bedöms ha vattenstress.
Forskarna såg också att modellen kunde efterlikna ett fenomen som observerats i flera andra försök i fält där mullhalten i system med direktsådd kan minska under de första 10-15 åren för att därefter öka. Detta tros bero på en förstärkt fysisk skyddsförmåga för organiskt material i mikroporer i jorden som inte störts av jordbearbetning, vilket på lång sikt kompenserar för minskad tillförsel av skörderester.
I modellscenariet med konventionell jordbearbetning sjönk markens innehåll av organiskt kol (mullhalten) med 3-15 procent för perioden 2020 till 2090 medan den bibehölls i odlingssystemet med reducerad jordbearbetning, trots att klimatförändringen medför stigande temperatur och att tillförsel av skörderester från markytan var lägre än i det konventionella.
Sammanfattningsvis skriver forskarna att modellsimuleringarna tyder på att direktsådd kan ha potential för att upprätthålla markhälsan och mildra vissa av klimatförändringarnas negativa effekter även i ett fuktigt tempererat klimat.
Text: Markus Hoffmann
Källa: “ Long-Term Effects of No-Till Systems on Soil Structure and Function Under Climate Change: An Exploratory Modelling Study.” Länk till annan webbplats. European Journal of Soil Science 76, no. 6: e70259, Feifel, M., E. Coucheney, A. Holzkämper, O. Heller, R. Wittwer, and N. Jarvis. 2025.
