Förändrat klimat påverkar redan näringsläckaget

Det är inte entydigt att kväve- och fosforhalter minskar i alla jordbruksbäckar trots att miljöåtgärder gjorts i olika omfattning under lång tid. Nu har SLU publicerat en studie där de gjort tidsserieanalyser av jordbruksbäckar och belyser hur extremväder och förändrat klimat påverkar vattenkvaliteten.

För att svara på frågan hur vattnet i odlingslandskapet mår och hur vattenkvaliteten påverkas av växtodlingen och av miljöåtgärderna så tas vattenprover regelbundet i utvalda jordbruksbäckar. SLU ansvarar för mätprogrammet och nu har det pågått under så många år att det går att följa trender av kväve och fosfor och relatera det till klimatförändringar.

Mätningar över flera decennier

Till studien valdes åtta av jordbruksbäckarna i mätprogrammet ut och de är belägna från Skåne till Uppland. Det minsta området avvattnar 470 hektar och det största 3 300 hektar. Mätningarna startade olika år i de olika områdena men har pågått under ungefär 25 till 35 år. Eftersom vattenprover tas regelbundet och vattenflödet mäts kontinuerligt går det att beräkna hur mycket kväve och fosfor som rinner ut ur området och relatera det till arealen åkermark och odlingen.

Faktor tio i skillnad

Områdena är belägna både i västra och östra Sverige och det gör att nederbörden och avrinningen av vatten varierade starkt. Den genomsnittliga årsavrinningen varierade från 158 till 441 mm. Alltså nästan 300 procents skillnad och områdena med högst avrinning fanns i västra Småland, Halland och Västergötland. Den högsta genomsnittliga årliga arealförlusten av kväve fanns i ett område i Halland med i genomsnitt 36 kg kväve per hektar. I andra änden av skalan fanns ett lerjordsområde i Uppland med cirka 7 kg kväve per hektar. För fosfor var motsvarande variation, från cirka 0,1 till 1,0 kg per hektar. Dessa två områden har likartad andel åkermark men det med högst fosforförluster är en lerjord och det med minst är en lättare jord. Det är relevant att även prata om läckage av jordpartiklar från områdena. Ofta är vattnet brunt och det tyder på att det är mycket jordpartiklar i vattnet. Jorden kan komma både från åkermarken och från kanter i dike och åfåror, som eroderar. Jordflödet i vattnet varierade från drygt 20 kg per hektar till nästan 600 kg per hektar och år.

Så påverkade nederbörd och temperatur

Temperatur och nederbörd styrde kraftigt kväve- och fosformängden i vattendraget men på olika sätt i avrinningsområdena. I fem av de åtta områdena var det tydligt hur nederbörden påverkade kvävemängden i vattnet och det gällde särskilt områdena med lättare jordar. Årsmedeltemperaturen var kraftigt styrande för kväveflödet i sex av de åtta områdena. Storleken på fosforflödet kopplades till nederbörden i två av områdens och kopplingen till avrinningen var statistiskt säkerställd i sex av de åtta områdena.

I uppsatsen beskrivs att torkan år 2018 orsakade ett större kväveflöde året därpå men inte i alla områden. Forskarna avslutar med rådet att eftersom extremväder verkar bli vanligare räcker det inte att göra rätt åtgärd på rätt plats utan åtgärder i växtodlingen för att minska näringsläckaget behöver också vara baserade på prognoser för hur ofta olika väderhändelser inträffar framöver. Att ta hänsyn till tidsfaktorn på detta sätt är också något som kan rymmas i begreppet framtidens precisionsodling men är en utmaning.

Källa: Long-term water quality monitoring in agricultural catchments in Sweden: Impact of climatic drivers on diffuse nutrient loads G. Ezzati ⁎ , K. Kyllmar, J. Barron. Science of the Total Environment 864 (2023) 160978 Länk till annan webbplats.

Text: Markus Hoffmann