Planetära kvävegränser - för Europa

Kvävetillförseln i det europeiska lantbruket behöver i medeltal minska med 43 procent för att inte överskrida kritiska gränser för varken biologisk mångfald på land eller när vattenmiljöer skadas. I den nyutvecklade metoden framstår Sverige som mycket bra genom att kvävetillförseln inte överskrider dessa gränser.

Den svenska agronomen och klimatforskaren Johan Rockström lanserade år 2009 tillsammans med andra forskare ett sätt att illustrera vilka planetära gränser mänskligheten måste röra sig inom för att inte orsaka så kallade tipping points där skadorna på natur och klimat blir stora eller irreversibla. En grupp forskare från Danmark och Nederländerna har använt sig av den pedagogiken för att utvecklat en ny metod för att undersöka om och hur mycket kritiska belastningsgränser för kväve i Europa överskrids. De studerade de tre områdena ammoniakavgång/kvävenedfall, kväveläckage till vattenmiljöer och kväveutlakning till grundvatten.

Europa i 40 000 rutor

För att göra beräkningar över ett så stort område som hela EU har de behövt göra förenklingar och antaganden istället för att utnyttja varje lands unika och lokala kunskap och data om hur naturen mår och faktiska uppgifter om exempelvis kväveutlakning. För att beräkna kväveutlakningen har de antagit att den utgör en viss andel av överskottet i kvävebalansen. De har gjort sådana beräkningar i 40 000 rutor för Europa vilket gjort att de kan visa skillnader mellan regioner inom ett land. De har också summerat dessa regionrutor till hela landet och till hela EU.

Minskad tillförsel önskvärt

Ammoniak som avgår från djurens gödsel blir till kvävenedfall på en annan plats som då kan förändra växtligheten på platsen. För att inte överskrida det kvävenedfall när den biologiska mångfalden minskar behöver kvävetillförseln till det europeiska lantbruket minska med i medeltal 31 procent. I vissa länder fanns inget behov av minskning alls medan det på Irland och i Danmark behövdes 59 procent mindre kvävetillförsel. På motsvarande sätt var behovet av minskad kvävetillförsel till lantbruket 43 procent för att klara mål om kväveutsläpp till vattenmiljöer. Med minskad tillförsel menas i praktiken minskad gödsling. Som minst var behovet i Estland med 2 procent och som störst i Nederländerna med 74 procent. Till sist ingick även grundvatten i studien och för att klara hälsogränsvärdet på 50 mg nitrat per liter vatten behövdes ingen generell minskad kvävetillförsel till lantbruket med den här metoden som forskarna använt. Trots det finns förhöjda nitrathalter i grundvattnet i stora områden i EU.

Sverige

Som i många andra miljö- och växtnäringskartor lyser de djurtäta områdena i Europa röda även i denna studie med stort behov av förbättring. På motsvarande sätt brukar Sverige och Finland lysa grönt. I den här studien med den här nya metoden överskrider den nuvarande kvävetillförseln till jordbruket Sverige inte de kritiska gränserna vare sig för ammoniak/kvävenedfall, kvävetillförsel till vattenmiljöer eller för grundvatten.

Forskarna skriver också att minskad kvävetillförsel påverkar skördar och därmed matproduktionen. Hur mycket som kvävetillförseln kan minska utan att äventyra skördar genom att odlingsmetoder istället förbättras har de studerat i en annan vetenskaplig uppsats.

Källa: Spatially explicit boundaries for agricultural nitrogen inputs in the European Union to meet air and water quality targets, Science of The Total Environment, Volume 786, 2021, 147283, ISSN 0048-9697 Länk till annan webbplats.

Text: Markus Hoffmann