Spindel- och skalbaggsås gynnade fiendens fiende

Bladlöss är en fiende till olika grödor och bladlössens fiende spindlar gynnas av om de har en spindelås att leva i.

Jordlöpare är till nytta i odlingen då de äter både bladlöss och ogräsfrön och spindlar äter bland annat bladlöss. Att gynna dessa och andra rovinsekter är ett hjälpmedel i biologisk bekämpning. Flera studier visar att fältkanter är viktiga habitat för dem och fält med lång fältkant har därför bättre förutsättningar att hysa fler insekter. Att anlägga en ås för insekter i ett stort fält blir som att anlägga en extra fältkant mitt i fältet. I en ny studie undersöktes nyttan av det.

Fallfällor och frökort

Hidinge gård i Närke är en av 16 pilotgårdar i nätverket Odling i balans. Där gjorde agronomstudenten Lisa Carlstrand en studie av hur en skalbaggsås påverkade insekter. Studien gjordes på ett 34 hektar stort fält som delas i mitten av en 500 meter lång och 3 meter bred anlagd ås med hundäxing, som var anlagd 2015. På åkermarken tillämpas sedan år 2000 endast plöjningsfri jordbearbetning.

Vid försökstillfället odlades höstvete på ena sidan åsen och lin på den andra. Längs åsen valdes tre studieplatser ut. På var och en av de tre platserna gjordes också mätningar vinkelrätt ut i höstvetet och linet 5, 25, 50, 75 och 100 meter ut från båda sidor av åsen. På varje testplats (alltså 33 stycken) grävdes en fallfälla ned som är en slag kopp där insekter kan trilla ner. På samma plats limmades, med äggvita som lim, 50 frön av baldersbrå fast på utklippta rutor av sandpapper. Dessa så kallade frökort fanns på plats under sju dygn. På samma sätt limmades bladlöss fast på andra kort.

Flest individer i höstvetet

Sammanlagt ramlade 2009 stycken individer ner i fallfällorna varav 71 procent var jordlöpare, 20 procent spindlar och 9 procent kortvingar. Det skiljde sig en del åt mellan grödorna och mellan grödorna och åsen. Flest antal insekter per fälla fångades i höstvetet följt av åsen och därefter linet. En tänkbar förklaring till att flest fanns i höstvetet var att marken lämnats orörd över vintern och att vetet redan tidigt på våren täckte marken och gav skydd jämfört med linet som såddes först på våren. För spindlar var det fångade antalet 63 procent högre fem meter ut från åsen än i själva åsen.

Uppätna bladlöss och frön

Ogräsfrökorten avlästes under två dagar i maj och där fanns inga skillnader i predation mellan lin och höstvete eller som funktion av avstånd från åsen. I genomsnitt hade tre procent av fröna på frökorten i linet ätits upp och 12 procent av fröna i höstvetet.

Predationen av de fastlimmade bladlössen, som studerades den 23 maj, minskad med avståndet från åsen. Det skiljde åt även mellan grödorna och i linet blev 23 procent av lössen uppätna jämfört med 96 procent i höstvetet och 100 procent i åsen. Samma mätning den 25 maj visade ingen skillnad i avstånd från åsen eller skillnad mellan grödorna.

Källa: https://stud.epsilon.slu.se/18301/1/carlstrand-l-20220906.pdf Länk till annan webbplats.

Text: Markus Hoffmann