Ny kol- och klimatstudie av vall och vallbrott

När en sjuårig vall plöjdes för att förnyas läckte så mycket kol och lustgas att det pågick under två eller tre år. Det förtog effekten av sju års kolinlagring och gjorde hela klimatgasbudgeten för en tioårig mätperiod negativ.

Att vall kan lagra in kol är känt, men det är mindre undersökt hur vädret enskilda år påverkar kolbalansen och vad skötseln av vall betyder för kolbalansen. Det undersöktes i EU-projektet GREENGRASS av en grupp forskare i Schweiz på ett fält hos lantbrukarfamiljen Ingold.

Gården ligger i en slättbygd cirka 450 meter över havet i en trakt där det regnar cirka 1100 millimeter per år. Det är generellt lite mer än i Sverige och påminner mest om nederbörden på västra sidan av sydsvenska höglandet. Växtodlingen på fältet bestod av höst- och vårvete, raps, majs och vall i växtföljden.

År 2000 såddes två försöksfält in med vall. De båda fälten omfattade knappt ett hektar vardera och låg bredvid varandra. Det ena skulle odlas intensivt med fyra grässkördar per år och gödsling enligt rekommendation med både mineral- och flytgödsel. Det andra fältet sköttes på ett mycket extensivt sätt och skördades tre gånger per år men gödslades inte alls. Det intensiva fältet fick en fröblandning med sju arter av gräs och klöver, medan det andra fick hela 30 arter av gräs, klöver och örter. Kolhalt i gröda, mark och gödsel mättes och även lustgasavgång från marken.

Stor effekt av både skötsel, vallbrott och väder

Löpande skötsel. Under åren före vallbrottet hade den intensivt odlade vallen en genomsnittlig årlig kolbalans som motsvarade 0,43 kg koldioxidekvivalenter per kvadratmeter medan den ogödslade läckte kol och där motsvarande siffra var -0,22 koldioxidekvivalenter per kvadratmeter.

Vallbrott. Efter sju år plöjdes den intensivt odlade vallen i december och i maj året därpå såddes ny vall med samma fröblandning som tidigare. Forskarna konstaterar att effekten av vallbrottet på kolbalansen blev större än i andra studier.

En förklaring kan vara att vallen var äldre än i de andra studierna och vallens liggtid är en känd faktor för hur mycket organiskt material som omsätts efter vallbrott. Det uppstod en stor förlust av kol och dessutom ökade avgången av lustgas efter vallbrottet. Mer lustgas avgick för att växtrester som innehöll kväve tillfördes jorden när vallen vändes.

Att klimatpåverkan under försökets tre sista år blev så pass stor gjorde därmed att klimatgasbudgeten för hela den tioåriga mätperioden blev negativ, alltså mer utsläpp än inlagring.

Nettoklimatgasläckaget upphörde inte förrän tredje året efter vallbrottet. Att klimatpåverkan under försökets tre sista år blev så pass stor gjorde därmed att klimatgasbudgeten för hela den tioåriga mätperioden blev negativ, alltså mer utsläpp än inlagring.

Den extensivt odlade vallen plöjdes inte, men även för den blev budgeten negativ. Det är inte så konstigt eftersom det årligen skördades gräs, men inte tillfördes någon gödsel som kunde öka tillväxten. Den löpande kolförlusten från det fältet bestod alltså av ett tärande på markens förråd av kol och kväve.

Väder. En annan intressant upptäckt av försöket var att mellanårsvariationen i kolinlagring varierade mycket och det bedömdes att vädret orsakade lika stor variation som lantbrukarens brukningsåtgärder.