Ny rapport tar helhetsgrepp på havsmiljön

Även om den långsiktiga trenden för övergödning är minskande och tillförseln av näringsämnen till haven idag ligger i nivå med 1950-talet, så är övergödning fortsatt ett problem i de flesta kustområden, skriver Havs- och vattenmyndigheten i en ny rapport. Positiva aspekter är säkrare bedömning genom ny kunskap och utvecklade metoder samt ett ökat samarbete mellan grannländer.

Tillståndet för havsmiljön är fortsatt kritiskt och nyttjandet är inte hållbart, skriver Havs- och Vattenmyndigheten i den nya rapporten Marin strategi för Nordsjön och Östersjön 2024-2029. Länk till annan webbplats. Rapporten baseras på miljöövervakningsdata och ett stort antal uppdrag till forskare och experter som har samordnats inom havsregionerna, framför allt genom Sveriges medverkan i Helcom (Östersjön) https://helcom.fi/ och Ospar https://www.ospar.org/ (Nordostatlanten som för Sveriges del rör Öresund, Skagerrak och Kattegatt).

Att se effekt av åtgärder tar tid

Övergödning är fortfarande ett problem i de flesta kustområdena och historisk tillförsel av näringsämnen fortsätter att påverka haven negativt, särskilt i Östersjön. Att se effekter av åtgärder tar tid. Även om belastningsmålen för Östersjön skulle nås beräknas det ta 70 -100 år innan koncentrationerna av kväve och fosfor klarar tröskelvärdena, enligt rapporten. De långsamma effekterna gör det samtidigt svårt att bedöma om åtgärderna är tillräckliga. Det senaste åtgärdsprogrammet för havsmiljön Länk till annan webbplats. togs fram år 2021 och ett nytt kommer att beslutas år 2027, men det behövs bättre kunskap om orsakssamband för att identifiera effektiva åtgärder, enligt rapporten.

Långsiktigt nedåtgående trend - men kortsiktig uppgång behöver utredas vidare

Den långsiktiga trenden är att den totala mängden näringsämnen som hamnar i haven minskar. Jämfört med förra bedömningsperioden har miljöstatus förbättrats i vissa vatten vid Västkusten, Öresund och Norra Kvarken. Däremot ses vissa tecken på att det tillförs mer kväve från Sverige till Egentliga Östersjön och Öresund sedan 2012 fram till och med år 2021. Vad det beror på är ännu okänt och orsakerna behöver nu utredas vidare, skriver rapportförfattarna.

Naturligt näringsläckage står för största delen

Naturligt näringsläckage, från till exempel skog, myr och ogödslad vall, står för den största delen av Sveriges belastning på havsmiljön och motsvarar ungefär 40 procent av tillförseln av kväve och fosfor till Östersjön respektive 60 procent till Västerhavet. De delar som påverkar havsmiljön mest i svenska hav är övergödning, farliga ämnen samt fiske. Jordbruket står för den största delen, 36 procent, av det kväve och fosfor som tillförs Östersjön på grund av mänskliga aktiviteter respektive 54 procent av kväve- och 45 procent av fosforbelastningen till Västerhavet. Jordbruket är också en källa till det kväve som tillförs havet från atmosfären via utsläpp av ammoniak från djurhållning.

Klimatförändring samspelar med övergödning

Klimatförändringarna väntas samspela med övergödningen, till exempel genom att påverka flöden, pH, temperatur, salt- och syrehalt, vilket riskerar att späda på den negativa påverkan på haven. Det har inte varit möjligt att särskilja hur klimatförändringen påverkat innehåll av kväve och fosfor i Östersjön i rapporten. Om näringsbelastningen från land hålls låg kan effekterna av klimatet på syreförhållandena i Östersjön bli små eller försumbara, enligt rapporten.

Text: Teresia Borgman

Källa: Marin strategi för Nordsjön och Östersjön 2024-2029. Bedömning av miljötillstånd och socioekonomisk analys Länk till annan webbplats., rapport 2024:12, Havs- och vattenmyndigheten, 2 juli, 2024.

Helcoms rapport:
State of the Baltic Sea 2023. Third Helcom holistic assessment 2016-2021 (2023) Länk till annan webbplats.

State of the Baltic Sea 2023 in brief Länk till annan webbplats.