Frostkänsliga arter av fånggröda överlevde vintern

Det går inte att lita på att ens frostkänsliga arter av fånggröda dör helt under vintern för att slippa använda glyfosat. Det konstaterades av brittiska forskare som studerade hur det gick för en mix av fånggrödearter som såddes efter skörd av vete.

Även i Storbritannien pågår utvecklingsarbete för att hitta nya odlingsmetoder om inte glyfosat kommer att vara tillåtet i framtiden. Fånggrödor och mellangrödor kommer att fortsätta behöva odlas då de både kan minska kväveutlakningen och lagra in kol, men utan glyfosat behövs nya metoder för att avdöda dem så att de inte återkommer som ogräs i nästa gröda. En metod är att odla arter som inte tål vintrar utan dör av kylan. I ett försök undersökte forskare kvävedynamiken med sådana arter.

Svarthavre i mix

På en gård nära Cambridge utförde forskare från Cranfield universitet ett försök med en mix av frostkänsliga fånggrödor. Vete skördades den 12 augusti och den 24 augusti såddes en mix av 60 procent svarthavre, 35 procent oljerättika och 5 procent vitsenap med utsädesmängden 25 kg per hektar. Fånggrödan avdödades med glyfosat den 21 april året därpå varefter fodermajs såddes den 20 maj. Fånggrödans påverkan på markens innehåll av kväve och på markfukten studerades och likaså effekten på majsens avkastning. Som kontroll användes spillsäd som fick växa fritt efter vetet.

Varm höst gav frodig fånggröda

Hösten var varm och blöt och det gav en frodig fånggröda som kulminerade i tillväxt i mitten av november. Biomassan från spillsäden var relativt liten. Fånggrödan tillväxte med cirka 4 ton torrsubstans per hektar och tog upp hela 160 kg N per hektar i ovanjordiska växtdelar. Det gjorde att markens innehåll av nitratkväve snabbt sjönk till under 5 kg N per hektar i november. Men även matjorden där spillsäd växte innehöll lika lite nitratkväve. Markens innehåll av kväve vid denna tid är ett mått på risken för utlakning. Från början av december till mars var temperaturen då och då under noll och fånggrödans biomassa minskade med 41 procent från november till i januari då den var som lägst. Från fånggrödans ”peak” i november tills vårbruket var marken kväverikare där fånggrödan odlades.

Det fanns ingen skillnad i avkastning för majs mellan fånggröda och kontroll. Och i det här försöket, som dock endast omfattade en enda vinter, var det ingen skillnad i markfukt för nästkommande gröda.

Både för- och nackdel med utdragen död

Vintern tog inte helt kål på den frostkänsliga fånggrödan utan den dog bara delvis. En del av kvävet i döda växtdelar fyllde på marken med kväve igen och kvävehalten i marken var högre under senvintern och våren med fånggröda än i kontroll-ledet. Det kan vara en fördel med god tillgång till lättillgängligt kväve om vårbruket sker tidigt med en gröda som snabbt kan utnyttja kvävet. Men om senvintern är blöt eller sådden sen, kan det kvävet istället utlakas.

Källa: https://www.deepdyve.com/lp/wiley/using-frost-sensitive-cover-crops-for-timely-nitrogen-mineralization-Lxx7QGQqC0 Länk till annan webbplats.

Text: Markus Hoffmann