Övergödning

Försurning innebär att pH-värdet i vattnet är lägre än vad det skulle ha varit utan mänsklig påverkan. De största mängderna ammoniak kommer från spridning av gödseln. Störst förluster uppstår när gödseln inte får kontakt med jorden och det är varmt, torrt och blåsigt. Utsläpp av ammoniak sker även från stall och vid lagring av stallgödsel.

Förflyttas med vindarna

Ungefär hälften av ammoniaknedfallet i Sverige kommer från svenska utsläppskällor. Resten transporteras hit med vindarna från till exempel Danmark, Tyskland och Polen. Av de svenska ammoniakutsläppen hamnar mycket i havet, men även i Finland, Ryssland och Norge.

Nedfall av ammoniak är ett gränsöverskridande problem eftersom ett land endast delvis kan påverka nedfallet inom dess gränser. För att få effekt krävs att insatser görs i alla länder. I Europa finns två internationella avtal, konventioner, som bland annat syftar till att minska nedfallet av ammoniak.

Minskat med 25 procent

Det svenska jordbrukets ammoniakutsläpp minskade med 25 procent 1995-2009, tack vare täckta gödselbrunnar, större lagringskapacitet och förbättrad spridningsteknik för stallgödseln. Mindre antal djur bidrar också till minskningen.

Förhöjda halter av nitrat kan skada hälsan om du hämtar dricksvatten från egen brunn. Särskilt utsatta för sådant brunnsvatten är spädbarn, som är känsliga för nitrat. Ämnet medför att blodets syreupptagning minskar. Nitrat kan dessutom omvandlas till cancerframkallande substanser i kroppen.

Det är i allmänhet grunda grävda brunnar i anslutning till åkermark som kan innehålla höga halter av nitrat. Har du inte analyserat ditt brunnsvatten så gör det.

I sjöar och vattendrag är det nästan alltid näringsämnet fosfor som orsakar övergödning. Framför allt påverkas mindre sjöar. Jordbrukets åtgärder mot övergödning av sjöar och vattendrag handlar därför om att minska förlusterna av fosfor. Våtmarker, fosfordammar och skyddszoner är effektiva sätt.

Sjöar växer igen

De sjöar som är mest övergödda (hypertrofa) finns i södra Skåne, Mälardalen och, Östergötland. Att sjöarna växer igen är delvis en naturlig process som pågått sedan istiden, då sjöarna bildades. Men övergödningen har påskyndat processen.

Övergödningen i vattendrag följer i stort sett samma mönster som övergödningen i sjöar. Värst drabbade är vattendragen på de uppodlade slätterna i södra och mellersta Sverige.

Vattendragens status

Sjöar och vattendrag i Sverige har senaste åren klassats enligt ett system med fem kvalitetsklasser från hög till dålig status. Denna klassning görs av sjöar och vattendrag i alla EU:s 27 medlemsländer enligt det så kallade vattendirektivet. VISS (VattenInformationsSystem Sverige) är en databas som visar statusen för Sveriges sjöar större än 100 hektar, vattendrag, grundvatten och kustvatten.

≥ Läs mer om vad det finns för stöd att söka till olika åtgärder mot fosforförluster. Pdf, 172.4 kB.

Att fosfor kan orsaka övergödning i sötvatten är inget nytt men det har på senare tid blivit alltmer uppenbart att även Östersjön påverkas av fosfor med besvärliga algblomningar som följd. Det har varit svårt att hitta effektiva åtgärder för att reducera förlusterna av fosfor från åkermark. Men vi kan inte vänta på mera forskning om orsaker och åtgärder. Åtgärderna behövs nu. Därför startades 2006 pilotprojektet Greppa Fosforn i tre avrinningsområden.

Syfte

Genom Greppa Fosforn vill vi utveckla ett arbetssätt för att minska fosforförlusterna från jordbruket. Vi vill också praktiskt prova om de åtgärder vi känner till idag kan påverka fosforförlusterna från åkermarken.

Upplägg

Projektets upplägg är att:

• inom tre avgränsade avrinningsområden (pilotområden) testa olika metoder för att identifiera de fält eller delar av de fält där risken för fosforförluster är störst
• tillsammans med berörda lantbrukare ta fram förslag på åtgärder som skulle kunna sättas in för att minska förlusterna
• försöka få lantbrukarna att genomföra de åtgärder som är praktiskt möjliga
• följa upp effekterna av insatta åtgärder genom mätningar i avrinnande vatten.

Våra pilotområden

• Halland: Pilotområdet i Halland ligger i Laholmsbuktens tillrinningsområde. Jordarterna i området varierar från grovt åsmaterial (sand och mojordar) till mellanlera. Dominerande jordart är mellanlera. Området omfattar totalt 650 hektar där 93 procent är åkermark. Dominerande grödor är spannmål, potatis, raps och vall. I området finns både slaktsvins- och mjölkproduktion och djurtätheten är cirka 0,4 djurenheter per hektar. Medeltransporten av fosfor är 0,59 kilo fosfor per hektar och år.
• Östergötland: Pilotområdet i Östergötland karakteriseras av ett småbrutet och svagt kuperat jordbrukslandskap. Den dominerande jordarten mellan moränkullarna är styv lera, i flera fall med lerhalter på över 70 procent. Området har en areal på 744 ha där 53 procent är åkermark. Djurhållningen (0,6 djurenheter/ha) är varierande med nötkreatur, får, smågris-, slaktsvins-, och kycklingproduktion. Medeltransport av fosfor är 0,56 kilo per hektar och år.
• Västmanland: Pilotområdet i Västmanland ligger strax intill Mälaren. Styv lera är den dominerande jordarten i det mycket flacka området. Området består av 525 hektar där 62 procent är åkermark. Spannmålsproduktion bedrivs på cirka 90 procent av åkerarealen. Gården med störst areal i området producerar ungefär 2 800 slaktsvin per år. Övriga gårdar brukar marken kreaturslöst. Den årliga fosforförlusten uppgår till 0,79 kilo per hektar, vilket är det högsta värdet inom hela miljöövervakningsprogrammet.

Läs mer om projektet Greppa Fosforn:

Projektplaner

• Projektplan 2006-2009 Pdf, 53.3 kB.
• Projektplan 2010-2014 Pdf, 273 kB.

Rapporter

• Åtgärder mot fosforförluster från jordbruksmark - möjligheter och hinder i praktiken Pdf, 1.9 MB.
  

Övrigt

• Underlag för val av pilotområden Pdf, 229.4 kB.