51 års kväveutlakning från ett fält i Sörmland
Mer än ett halvt sekels provtagning av dräneringsvatten på ett fält i Sörmland har gett värdefull kunskap om hur både väder och odling påverkar vattenkvaliteten. På detta fält håller jordarten mellanlera nere kväveutlakningen och växtföljden med omväxlande vall och spannmål skapar en rytmik i kvävehalt mellan åren.
Sedan ett halvt sekel pågår ett mätprogram med syfte att svara på frågan hur vattnet mår i jordbrukslandskapet och hur växtnäringsläckaget förändras. Arbetet görs av SLU på uppdrag av Naturvårdsverket. I ett delprogram provtas dräneringsvatten regelbundet på 13 fält. Fälten finns utspridda över landet och varierar i storlek. Odlingen utgörs inte av något fältförsök utan ingår i gårdens normala växtodling. Flödet av vatten genom stamledningen mäts också och det gör att det går att räkna ut hur många mm vatten som runnit ut och hur många kg N och P som följt med. Ett av fälten finns i Sörmland och är 7 hektar stort. Växtföljden på gården är i huvudsak foder till mjölkkor med vall under 24 år av 51, övriga år har det i huvudsak odlats korn, havre och höstvete. Sedan 1989 brukas fältet som ekologisk odling.
180 mm vatten och 16 kg kväve per hektar
Eftersom mätningarna pågått så länge och under flera växtföljder har det gett god kunskap både om hur vädret och odlingen påverkar utlakningen. Normalnederbörden i en närbelägen nederbördsstation är 612 mm och den uppmätta avrinningen av vatten ur fältets stamledning cirka 180 mm. Den genomsnittliga kväveutlakningen under åren var cirka 16 kg per hektar. Det motsvarar ungefär den genomsnittliga kväveutlakningen för svensk åkermark. Variationen på observationsfältet har varit från 1 till 48 kg kväve per hektar per år. Eftersom vatten är ett lösningsmedel och nitrat, som är den huvudsakliga kväveformen i dräneringsvatten, är vattenlösligt samvarierar utlakningen med nederbörden. Grödans roll är också tydlig. Vissa år med flerårig slåttervall har koncentrationen av kväve i dräneringsröret varit i samma storleksordning som för regnvatten. Vallen har haft god förmåga att ta upp kväve även på hösten. Utlakningen har varit högre under år med spannmål och särskilt i samband med vallbrott.
På fyra platser på det sju hektar stora fältet tas prover även på grundvattnet. I fyra rör provtas ytligt grundvatten på mellan 2,2 och 4 meters djup. Grundvatten under åkermark kan ha höga halter nitrat som påverkar dess användning som dricksvatten men här är halterna mycket låga. Att jordarten på observationsfältet är en mellanlera och att det ofta odlas vall minskar kväveutlakningen betydligt.