Kollektiv av lantbrukare hjälper fåglar

I Nederländerna har lantbrukare börjat samarbeta för att gynna fåglar i hembygden. Principen med rätt åtgärd på rätt plats i växtodlingen gäller även för den som vill gynna fåglar. Men forskare visar att det är svårt att entydigt peka ut om åtgärderna hjälpt och ibland får de motstridiga effekter för olika fågelarter.

I Holland finns det tydliga mål att miljöersättningarna i EU:s jordbrukspolitik ska gynna fåglarna i jordbrukslandskapet där en lista med arter tagits fram. I Finland finns också stödformen Fågelåkrar för att gynna fåglar och där betalas 600 euro per hektar för en yta av minst 10 hektar. Syftet där är att erbjuda rastplatser och föda åt gäss, svanar och tranor som tillåts äta av grödan.

Lantbrukarfågelkollektiv

För att öka chansen att fåglarna gynnas i en hel bygd har lantbrukare i Nederländerna sedan 2016 bildat kollektiv för att få fler fågelåtgärder gjorda än om bara vissa lantbrukare söker miljöersättning och gör enskilda åtgärder. Kollektivet skriver därefter kontrakt med enskilda lantbrukare och ger råd om bästa placering av fågelåtgärder – lokal åtgärdssamordning alltså. I en ny studie valdes fyra lantbrukarkollektiv ut där det sammanlagt fanns 87 stycken fågelåkrar (5 hektar i genomsnitt) och 418 stycken 3-18 meter breda fältkanter (1,7 hektar i genomsnitt) och 289 jämförelseåkrar med vanliga grödor utan fågelåtgärder. Fågelåkrar och fältkanter är benämningen på två miljöersättningsformer där det bland annat ingår odling av remsor med rödklöver som varieras med remsor med blommor. Förekomst av fåglar räknades tre till sex gånger under häckningssäsongen och sju arter valdes ut för studien.

Sånglärka gynnades

Stödformen fältkanter hade en positiv effekt på sånglärka, gulsparv, hämpling och tornfalk men även på totala antal fåglar och antal arter. Stödformen fågelåkrar hade motsvarande säkerställda effekt på sånglärka och på totala antalet fåglar. Sånglärka gynnades alltså av båda åtgärderna. Men de tre andra arterna i studien, däribland tofsvipa, gynnades inte av de båda åtgärderna. Det kan bero på att vegetationen är för hög och tät i de båda fågelmiljöåtgärderna. Forskarna studerade även hur koncentrationen av fågelåkrar och fältkanter i en trakt påverkade antalet fåglar och fann ett samband för två arter där båda minskade med ökat antal åtgärder vilket är anmärkningsvärt.

Forskarna påminner om att de aktuella åtgärderna som blommande kantzoner kan gynna pollinatörer som i sin tur kan gynna grödor och öka skörden. Men för att den ekosystemtjänsten verkligen ska uppstå krävs noggrann skötsel av zonen så att en adekvat sammansättning av växter uppstår.

Landskapets utformning med dess sammansättning av jordbruks- och skogsmark påverkade också men påverkade olika arterna på olika sätt och det finns inte en landskapstyp som passar alla de studerade arterna. Forskarna ger rådet att åtgärder behöver riktas med god träffsäkerhet för att gynna en viss art. På sätt och vis är det en form av precisionsjordbruk att göra rätt insats på rätt plats för att öka den biologiska mångfalden i och invid odlingen.

Källa: Nicolas Grondard, Erik Kleyheeg, Lars Hein, Lenny G.J. Van Bussel, Effects of Dutch agri-environmental field margins and bird plots on cropland birds, Agriculture, Ecosystems & Environment, Volume 349, 2023, 108430, ISSN 0167-8809, Länk till annan webbplats.

Text: Markus Hoffmann