Greppa logotyp, länk till startsidan.
Greppa logotyp, länk till startsidan.

Det är viktigt att ta bort matjorden innan man anlägger en våtmark så att blir en fosforkälla istället för en fälla. Foto: Pia Geranmayeh

Tänk på matjorden!

Att tänka på matjorden är det förstås många som gör, men inte alltid när de anlägger en våtmark. Om den anläggs genom dämning utan att matjorden tas bort, kan fosfor läcka ur jorden från våtmarken till omgivande vatten i decennier och våtmarken blir en fosforkälla istället för en fälla.

När matjord däms över med vatten blir matjorden istället bottensediment i en damm eller våtmark. Det kan då uppstå syrefria förhållanden där fosfor i fosfatform börja frigöras och sprida sig i vattenmassan och rinna vidare nedströms. En grupp danska forskare undersökte i vilken omfattning det förekommer i Danmark. 1998 startades ett program för att återskapa våtmarker och fram till 2019 hade cirka 240 projekt omfattande drygt 19 000 hektar anlagts. Sedan dess har ytterligare våtmarksyta tillkommit. Forskarna valde ut åtta återskapade våtmarker och följde dem under drygt två år för att beräkna en massbalans av vatten, kväve och fosfor. Våtmarkerna fanns på Jylland, Fyn och Langeland och återskapades under perioden 2003 till 2012. Det var stor variation i storlek från 6 till 914 hektar på de åtta våtmarkerna.

Bara fosforrening i vissa våtmarker

I alla åtta våtmarkerna var kvävehalterna lägre i utgående vatten än i ingående. Massbalansen visade att kväveretentionen var mellan 42 och 308 kg per hektar och år under den undersökta perioden. Uttryckt som reningsförmåga varierade det från 2 till 42 procent av den ingående mängden kväve i vattnet. För fosfor däremot fanns inget sådant generellt samband utan endast i tre av våtmarkerna kvarhölls fosfor och då i intervallet 6 till 10 kg fosfor per hektar och år. I de andra fem frigjordes fosfor till vattnet i en mängd av upp till 1,5 kg fosfor per hektar och år. I en av de aktuella våtmarkerna som forskarna följt under längre tid pågick fortfarande fosforfrigörelse nio år efter anläggning. I en studie av andra forskare , som refereras till, framkommer att denna fosforfrigörelse kan pågå i decennier.

Mät P-AL och järn först

På SLU i Upsala arbetar forskaren Pia Geranmayeh med att mäta och beräkna våtmarkers rening av kväve och fosfor.

Bild på Pia

- Att det läcker fosfor ur bottnar på våtmarker förekommer även i Sverige när matjorden inte tagits bort. Det kan vara en delförklaring till att det ännu inte finns tydliga trender till minskade halter av fosfor i vattendrag i jordbruksbygds. Trots genomförda åtgärder. För att bilda sig en uppfattning om risken med detta inför en våtmarksanläggning kan det vara en bra idé att börja göra som i Danmark där de tar jordprover och analyserar P-AL före anläggningen, förklarar hon.

I Sveriges anges ibland att åkermark innehåller i medeltal cirka 2 000 kg fosfor per hektar. Den finns bunden i olika kemiska föreningar och hela mängden riskerar inte att spridas till vattenmassan. Det är den järnbundna fosforn Fe-AL som frigörs vid syrefria förhållanden och i hur stor omfattning beror av hur mycket järn som marken innehåller naturligt. Men ändå är mängden tillräckligt stor för att förhålla sig till vid våtmarksanläggning.

Källa: Nitrogen and phosphorus retention in Danish restored wetlands. Ambio volume 49, pages324–336 (2020). Länk till annan webbplats.

Text: Markus Hoffmann

Dela

Prenumerera på nyhetsbrevet

Vill du prenumerera på Greppa Näringens nyhetsbrev och få de senaste nyheterna inom miljö och klimat till din mejlbox två gånger i veckan?

Prenumerera på Greppas nyhetsbrev

Relaterade nyheter