Möjligt att förebygga och laga trampskador
Några fröblandningar för bete visade god förmåga att återhämta sig efter trampskador och det var ingen stor skillnad i avkastning mellan fröblandningar.
I takt med att mjölkbesättningarna blir större blir belastningen på betesfållor och drivgångar större när fler djur ska passera. Om marken blir söndertrampad kan resultatet bli både smutsigare djur och ökad risk för läckage av näringsämnen.
I ett försök utfört på SLU:s försöksstation Lövsta utanför Uppsala provades både olika betesfröblandningar och olika material för markskydd.
Fyra fröblandningar testades
Syftet med försöket var att utvärdera fyra betesfröblandningar och deras förmåga att reparera vegetationstäcket efter trampskador men också att jämföra den botaniska sammansättningen och näringsinnehållet.
Alla fröblandningar innehöll ängsgröe och rödsvingel av antingen foder- eller turftyp, med eller utan vitklöver, plus engelskt rajgräs av foder- eller turftyp. Fröblandningar utan vitklöver gödslades med 30 kg kväve per hektar på våren före betessläpp och efter avbetning vid midsommar. Sinkor och kvigor betade fältförsöket totalt sjutton gånger, motsvarande fyra till fem gånger per säsong.
En annan del av försöket jämförde hållbarheten för olika markstabiliserande material på hårt trampade ytor vid grindöppningar, jämfört med att inte göra någon åtgärd.
Viktigt med extra gräsvila efter trampskador
Försöksrutorna fotograferades med drönare från 125 meters höjd. Bilderna visade att efter de flesta avbetningarna täckte gräsvegetationen minst 88 procent av markytan. Det omvända förhållandet uppstod vid fjärde och femte avbetningen under två olika år. Då blev istället trampskadorna större och det var 66-71 procent bar jord.
När stora trampskador uppstått förlängdes betets viloperiod. Alla fyra fröblandningarna hade lika god förmåga att återhämta sig.
Fröblandningarna avkastade ungefär lika mycket
Det var inga säkerställda skillnader i torrsubstansskörd mellan fröblandningar, varken vid enskilda avbetningar (900-1 100 kg ts/hektar) eller totalt över säsong (4 300-5 400 kg ts/hektar). Med tiden ökade andelen ängsgröe i bestånden medan andelen vitklöver och rörsvingel minskade. Engelskt rajgräs bibehöll samma andel så länge som sex år efter etablering. Studier av kornas betande under ett av de första försöksåren visade att de spenderade mer tid att beta där fröblandning med klöver använts, vilket tolkas som att den innehöll mer energi och mindre cellulosa.
Alla testmaterial var ganska bra – utom bark
Under en betessäsong passerade korna mellan 3 340 och 4 835 gånger över de tre olika testmaterialen. Ytorna blev inte mer deformerade där fler kor passerat vilket troligen beror på att ingen av de fem betessäsongerna var riktigt blöt. Efter två år var dock barken med markduk så pass deformerad att den byttes ut. Och den byttes mot krossat kalkbaserat stenmaterial med markduk som höll bra under de tre sista åren. Men bäst var gräsarmeringsmattan utan markduk.
Söndertrampad mark kan både ge smutsigare djur och ökad risk för läckage av näringsämnen. Foto: Eva Spörndly