Litet upptag av kväve i nollrutorna

Vädret har varit fortsatt kallt den senaste veckan med en medeltemperatur på 4-6 grader. Så trots viss nederbörd mellan mätningarna så är kväveupptaget i nollrutorna lika stort den här veckan som förra. Varmare väder är på gång och med regnet som kom i helgen finns förutsättningar för att mineraliseringen kommer igång under veckan.

De flesta fälten var nu i begynnande stråskjutning, DC 30-31 även om några av fälten fort­farande var i bestockningsfasen (DC 23-24). Kväveupptaget i nollrutorna var vid den här mätningen i medel 20 kg N/ha vilket är i nivå med förra veckans upptag i nollrutorna. Minsta upptaget var 12 kg N/ha och det största 36 kg N/ha (tabell 1 och figur 1-3). I de omgivande gödslade fälten var kväveupptaget i medel 44 kg N/ha, en ökning med 10 kg N/ha jämfört med förra mätningen. Spridningen i upptag av gödselkväve är även den stor, från 21 kg N/ha till som mest 64 kg N/ha. Skillnaden mellan nollruta och gödslat fält är nu i medel 12 kg N/ha där minsta skillnaden är 4 och den största skillnaden 33 kg N/ha.

Mätningarna genomfördes den 7 och den 10 maj. Där N Vånga, Skara, Lundsbrunn, Hasslösa och Ardala mättes den 7 maj och Grästorp, Jung, St Levene, Töreboda och Åsen mättes den 10 maj.

Skillnader i upptag beroende på förfrukt

Vi ser en viss förfruktseffekt där upptaget i fält med spannmål som förfrukt är något lägre i snitt jämfört med fält där ärter, raps och åkerböna är förfrukt. Figur 1 och 2 visar kväveupptaget per fält, där den blå stapeln är upptaget av markkväve och den röda stapeln visar upptaget av gödselkväve. Figur 1 visar fält med spannmål som förfrukt och figur 2 fält med övriga förfrukter.

Mineralisering: behov av vatten och värme

Vid mineraliseringen bryter mikroorganismer i marken ner organiskt kväve, först till ammoniumkväve och sedan vidare till nitratkväve som växterna tar upp.

Vid den här veckans mätning varierade marktemperaturen mellan 3 och 13 grader på 10 cm djup. Mineraliseringen ökar med ökad marktemperatur och för att den ska komma igång behöver marktemperaturen vara över 10 grader. Högst mineralisering är det vid 25-35 grader.

Det behöver dessutom vara så mycket vatten i jorden så att växter och mikroorganismer kan ta upp vatten, över den så kallade vissningsgränsen. Mineraliseringen ökar sedan med ökad markvattenhalt och minskar igen när vattenhalten går över fältkapacitet, när jorden innehåller precis så mycket vatten så det inte blir någon avrinning. Optimalt för mineraliseringen brukar vara ungefär när 50-70% av porvolymen i marken är fylld med vatten.

Figur 3 är hämtade från en modell som heter APSIM och visar schematiskt förhållandet mellan kvävemineralisering och markfukt respektive temperatur (www.apsim.info).

Även det mineralkväve som tillförs som ammoniumkväve i gödselmedel behöver omvandlas av mikroorganismer till nitratkväve för att växterna ska kunna ta upp det. Denna process kallas nitrifikation. Precis som vid mineralisering går denna omvandling snabbare vid högre temperatur och tar cirka 1-2 veckor när marktemperaturen är mellan 10-20 grader. I gödselmedel som till exempel NS 27-4 är hälften av kvävet i form av ammoniumkväve och hälften i form av nitratkväve. Nitratkvävet däremot blir tillgänglig direkt när gödselkornen har lösts upp.

Fälten vi mäter i

I år mäter vi i 26 nollrutor (rutor utan kvävegödsel) i höstvetefält hos 11 lantbrukare i Västra Götaland. Rutorna ligger på platser med olika jordarter, från en lerhalt på bara några procent till styva leror. Hälften av fälten har spannmål som förfrukt och andra hälften har ärt, höstraps eller åkerböna som förfrukt. Vi mäter kväveupptaget dels i ogödslade rutor och dels i det övriga, gödslade fältet. Vi har mätt kväveupptaget som SN-värde med handburen Yara N-sensor. På så sätt kan vi följa markens kväveleverans och beräkna hur mycket av det tillförda kvävet som grödan har tagit upp. Mätningarna gör vi i samarbete med Yara, som lånat ut en handburen N-sensor till oss på Greppa Näringen och med Hushållningssällskapet Västra och Växtskyddscentralen som utför själva mätningen.

Följ våra mätningar under våren

Vår ambition är att mäta upptaget av kväve i höstvete cirka en gång per vecka fram till strax efter vetets axgång och därefter publicera Säsongsnytt med värden. När det finns intressanta saker att rapportera, kommenterar vi kväveupptaget vid Växtskyddscentralens möten för rådgivare på onsdagar. Vi planerar att göra nästa mätning vecka 20.

Ulrika Listh och Emelie Andersson