Stora skillnader mellan olika fält

Höstvetet har nu nått flaggbladsstadiet i flertalet fält och på vissa håll har det kommit ännu längre. Därmed är det dags att fundera på kompletteringsgödsling. I snitt är kväveleveranden från marken hittills ungefär normal, men det är stora skillnader mellan olika fält.

Den senaste veckan har kväveupptaget ökat med i snitt 3 kg per hektar i de ogödslade nollrutorna och 11 kg per hektar i de gödslade fälten, men det är stora skillnader mellan olika fält. Vid senaste mätningen den 28-31 maj låg det genomsnittliga kväveupptaget på 40 kg/ha i nollrutorna och 101 kg/ha i de gödslade fälten med en variation på 17-84 kg i nollrutorna och 61-139 kg i de gödslade fälten.

Många faktorer att ta hänsyn till när du ska kompletteringsgödsla

Vid beslut om kompletteringsgödsling finns det flera faktorer att ta hänsyn till:

• Förväntad skörd – står sig skördeprognosen eller finns det anledning att justera den uppåt eller neråt?
• Kväveleverans från marken. Här ser vi stora skillnader mellan olika fält, från 17 till 84 kg/ha i våra mätningar. Var på skalan ligger dina fält? Egna nollrutor ger ett bra beslutsunderlag. Om de är väldigt bleka är kväveleveransen från marken liten. Är färgskillnaden jämfört med den gödslade grödan liten är kväveupptaget troligen relativt högt.
• Hur mycket har du gödslat hittills och hur stor andel av gödselkvävet har grödan tagit upp? På fälten där vi mäter varierar andelen upptaget gödselkväve mellan 19 och 65 %. Om mer än hälften av gödselkvävet har tagits upp nu finns det anledning att tillföra mer.
• Eventuella förluster. Det har regnat mycket under våren i stora delar av området och det har väckt funderingar på hur stor del av det tillförda gödselkvävet som kan ha gått förlorat. Det är svårt att ange några siffror, men risken för förluster ökar om mycket lättillgängligt kväve har tillförts tidigt, där marken periodvis har varit vattenmättad via denitrifikation på lerjordar och vid stor avrinning som leder till utlakning av nitrat på lätta jordar. Även här behövs en bedömning från fall till fall. Hur ser grödan ut? Verkar den lida av kvävebrist? Har det förkommit stående vatten på fältet? Läs mer om risk för förluster i förra veckans Säsongsnytt.
• Syftet med odlingen. Vilken betydelse har proteinhalten och ger den någon merbetalning?

Många fält är frodiga med täta bestånd i år. För att undvika liggsäd kan det vara lämpligt att avvakta lite med kompletteringsgödsling i dessa fält. Försök har visat att även senare kompletteringar normalt ger god skörderespons samtidigt som kväveutnyttjandet blir bättre. Det är också ett sätt att styra kvävet till högre proteinhalt. En annan fördel med att vänta lite är att skördebedömningen blir säkrare. På fält som visar tecken på kvävebrist eller där en stor andel av det tillförda gödselkvävet har förbrukats finns det däremot anledning att komplettera så snart som möjligt.

Läs mer om CropSAT och andra verktyg för att bedöma variationer inom fält i förra veckans nummer av Säsongsnytt.

Kväveupptag jämfört med tidigare år

En jämförelse av kväveupptag i nollrutor och gödslade fält mellan år visas i diagram 11. Jäm­förelsen ska göras med försiktighet eftersom det inte riktigt är samma gårdar och fält som har varit med hela tiden. Vid denna veckas mätning, när grödan har nått DC37 i median, ligger upptaget i nollrutorna ungefär i mitten medan upptaget i de gödslade fälten ligger högt jämfört med tidigare år. Det kan komma att ändra sig framöver beroende på hur vädret utvecklar sig.

Diagram 11. Jämförelse av kväveupptag i nollrutor och gödslade fält mellan år. Jämförelsen ska göras med försiktighet eftersom det inte riktigt är samma gårdar och som har varit med hela tiden.

Sorter, jordarter, förfrukter och kvävegivor för fälten

Vi mäter i år kväveupptaget i 26 nollrutor och gödslade fält från Kalmar/Öland i söder till Södermanland och Örebro län i norr. Nollrutefälten är vanliga fält med en variation av sorter, jordarter, jordbearbetning och gödsling. Bakgrundsdata och uppgifter om gödsling för fälten hittar du i tabell 1 nedan.

Johan Malgeryd och Pernilla Kvarmo, Linköping