Träd effektivare än gräs i skyddszoner längs vattendrag

Träd i en skyddszon på åkermark är effektivare än gräs i att skydda vattnet som rinner i diket eller vattendraget. Nackdelarna är att mark tas permanent ur produktion och att trädens rötter kan växa in i dräneringsrör.

En av de mest kända vattenvårdande åtgärderna i odling är att ha skyddszoner längs diken och vattendrag. De ska inte blandas ihop med skyddsavstånd. Traditionellt är de bevuxna med gräs som ska minska risken för att främst jord och fosfor når vattnet. Att de är bevuxna med gräs gör att skyddszonen kan brukas igen. Ibland diskuteras nyttan av att också, eller istället för gräs, ha träd. Det betyder dock att marken tas ur produktion mer eller mindre permanent. I Norge har forskare på NIBIO gjort en litteraturstudie där de jämfört förmågan hos gräs och träd att hålla kvar vatten och växtnäring och minska kanterosion. Studien är beställd av fyra kommuner som samarbetar kring Haldenälven nära gränsen till Sverige.

Vatten hålls kvar

Resultatet från sammanställda studier visar entydigt att träd tar upp mer vatten än gräs. Upp till 10 gånger mer än gräs. I träd sker också så kallad interception som betyder att en del av nederbörden fastnar i trädkronorna och avdunstar därifrån. Den är större än hos gräs vilket betyder att mindre nederbörd når marken. Infiltrationen av vatten i marken beskrivs gå flera gånger snabbare med träd än gräs. Det minskar risken för att vattnet rinner av på markytan och orsakar jorderosion vid kraftig nederbörd. Å andra sidan kan en snabb infiltration i rotkanaler, så kallat makroporflöde, göra att markens normala reningsprocesser inte hinner med.

Näringsupptag

De flesta studier visar att träd tar upp mer kväve än gräs, helt enkelt för att de har större biomassa. Gräs har ett stort behov av kväve och kan ta upp mer kväve ur ytligare jordlager än träd. Med sina djupa rötter kan träd ha en viss förmåga att rena grundvattnet från kväve. Forskarna beskriver effekten för fosfor som liknande den för kväve. Sammantaget renar träd mer kväve och fosfor än gräs men mätningar visar att kombinationen av gräs och träd kan vara ännu effektivare. I praktiken växer förstås alltid något på marken under träden.

Erosion

Om vattnet i ett dike eller vattendrag är brunt beror det som regel på att det är jord i vattnet. Jorden kan komma från matjorden på åkermarken men även från erosion i dikes- eller åfåran. I den norska litteraturstudien anges i ett stort intervall att 6 till 93 procent av jorden i vattnen kan komma från kanterosion. Med ett lika stort intervall anges att risken för kanterosion är 2 till 30 gånger större med gräs än träd. Betydelsen av lövträd betonas i rapporten. Det kan även växa gran längs ett vattendrag men de har grundare rötter och är därigenom mer stormkänsliga.

Ekologiska effekter

Sist i rapporten räknar forskarna upp ekologiska effekter av träd. Eftersom träd skuggar vattenytan blir temperaturen i vattnet lägre vilket är bra för vissa fiskarter. En lägre vattentemperatur gör också att alger växer långsammare. Forskarna skriver i rapporten att träd längs vatten kan öka statusklassningen i vattendirektivet med en till två klasser. Om vattenytan får mindre ljus växer det generellt långsammare vilket kan göra att det blir mindre vegetation och att det därför behöver underhållas mer sällan. Det är också viktigt att tänka på att trädens rötter kan växa in i täckdikningsrör och förstöra dem.

Text: Markus Hoffmann

Källa: Prosesser i elvekanter med trær vs. gras. En litteraturgjennomgang med kvantifisering av utvalgte økosystemtjenester (Report No. 12/65). NIBIO, Eva Skarbøvik, Marie-Cecile Gruselle, & Oda Mamen (2026). Länk till annan webbplats.