Hur kan uttaget av biomassa från åkermark bli mer hållbart?

Ett uthålligt jordbruk kräver ett effektivt utnyttjande av förnybara resurser. För att skapa cirkulära kretslopp är mellangrödorna en viktig pusselbit, något som framhålls i en nyligen publicerad skrift med policyrekommendationer från SLU.

En grupp forskare vid institutionen för biosystem och teknik vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har sammanställt sina rekommendationer om vägen mot mer hållbara och självförsörjande jordbrukssystem. Målet är mer cirkulära kretslopp för växtnäring och markkol i jordbruket, samtidigt som både miljömässig och ekonomisk hållbarhet förbättras.

Forskarna menar att nyckeln är inhemskt producerad biomassa som råvara för livsmedel, foder, bränslen och material. Det handlar dels om att använda mer av skörderesterna, dels att odla mer mellangrödor. De lyfter fram att detta inte skulle konkurrera med produktion av livsmedels- och fodergrödor, utan snarare stärka odlingssystemet.

Krävs investeringar och styrmedel

Forskarna konstaterar att bortförsel av skörderester och mellangrödor i nuläget begränsas av låg eller osäker lönsamhet.

– Skörderester och mellangrödor är resurser som vi skulle kunna använda mycket mer än i dag, men då krävs satsningar i form av exempelvis ekonomiska stöd liksom investeringar i anläggningar för förädling av biomassa och biogasproduktion. Samtidigt skulle detta kunna bli en bra affär för både jordbruket och miljön, säger Thomas Prade som forskar om nya sätt att intensifiera jordbruksproduktionen utan att påverka livsmedels- och foderproduktionen negativt.

Bortförsel av skörderester innebär att växtnäring och kol förs bort från fältet, men forskarna framhåller att mellangrödorna kan kompensera för delar av detta genom att mängden markkol ökar. Beroende på art, jordtyp och väder har mellangrödorna också potential att minska kväveläckaget och förbättra markhälsan. Återförs rötresterna från den biomassa som använts för biogasproduktion minskar också beroendet av mineralgödsel. Dessutom innebär den nedbrukning av färsk, kväverik biomassa som är vanlig i dag en stor risk för ökade lustgasutsläpp.

– Vi vill ändra synen på hur man tänker kring skörderester och mellangrödor – och se det som en resurs. Samtidigt vill vi visa att biomassan kan användas med bara marginell inverkan på markkolsnivåerna, något som jag vet oroar lantbrukare och i förlängningen också politikerna, säger Thomas Prade.

Figur 1. Potentialen att använda skörderester och mellangrödor mer är stor. Enligt en studie som forskarna publicerade 2024 skulle exempelvis mer än 35 procent av den odlade arealen i Uppsala, Västmanlands, Örebro och Västra Götalands län kunna ha mellangrödor. Totalt uppskattas potentialen av skörderester till 2 miljoner ton torrsubstans per år och från mellangrödor som till exempel oljerättika till 380 000 ton torrsubstans per år. Källa: Prade m.fl., 2026.

Tydligare signaler om vikten av svensk biomassa

Trots att frågorna om ökad livsmedelsberedskap har kommit alltmer i fokus, och att potentialen att odla mer mellangrödor är stor, menar Thomas Prade att det behövs tydligare signaler från samhället att mer odling av svensk biomassa behövs:

– Då skulle vi snabbare kunna lösa de återstående praktiska frågorna kring hur detta ska göras, vilken teknikutveckling som behövs och hur samhället ekonomiskt kan stödja denna process.

Text: Nina Nordh

Källa: Kolinlagring och hållbart biomasseuttag från åkermark – en kombination med skörderester och mellangrödor, Policy brief, mars 2026, Thomas Prade, Alejandro Barrios Latorre, Lovisa Björnsson, Helena Aronsson och Maria Viketoft.