Åtgärder som fungerar mot erosion inte alltid huvudsakligt syfte

Forskare vid institutionen för mark och miljö vid Sveriges Lantbruksuniversitet har undersökt hur väl lantbrukares åtgärder mot yterosion via den gemensamma jordbrukspolitiken fallit ut under perioden 2014-2024. Av de sju undersökta åtgärderna har samtliga minskat erosionen.

Utvärderingen omfattar både en analys av hur åtgärderna påverkat erosionen och hur ökad nederbörd till följd av klimatförändringar i framtiden kan öka risken för erosion

Erosion från svensk jordbruksmark

Erosion med ytavrinnande vatten är generellt låg från svensk jordbruksmark, men på enskilda fält kan erosion orsaka stora problem. I framtiden kan även ökad nederbörd till följd av klimatförändringar öka risken för erosion. Framför allt är det fosfor och bekämpningsmedel som följer med partiklarna från fältet som skapar problem med erosion i Sverige, och inte förlusten av partiklar. Därför behöver vi stoppa även mindre erosionsflöden.

Åtgärder som fungerar

Åtgärder som har effekt på erosion finns med i flera olika stöd och de har inte alltid minskad erosion som huvudsakligt syfte. De åtgärder som forskarna tittade på är fånggrödor, mellangrödor, vårbearbetning, skyddszon längs vattenområde, anpassade skyddszoner, tvåstegsdiken och vallodling.

Med hjälp av åtgärderna har areal som har en erosion över 5 ton material per hektar och år minskat. Framför allt är det skyddszoner och att hålla marken bevuxen under senhösten och vintern som minskar erosionen från åkermark. Under 2024 bedöms exempelvis den totala minskningen av erosion genom fånggröda i kombination med vårbearbetning ligga strax över 2 200 ton. Forskarna lyfter också att åtgärderna även minskar riskerna för erosion med ytavrinning vid kraftiga regn som blir allt vanligare.

Utmaningar

Det finns flera utmaningar kring effektivitet i olika åtgärder och stöd. Att vissa stöd inte går att söka i hela landet gör att erosionskänslig mark i andra områden inte omfattas. För skyddszoner är placering och utformningen avgörande för en god effekt. För tvåstegsdiken är forskningsunderlaget litet för svenska förhållanden och mer underlag behövs. Ofta är de kortare (i genomsnitt 766 meter) än rekommendationer på en kilometer.

Forskarna skickar med flera förslag till Jordbruksverket. De föreslår bland annat att speciellt erosionskänslig mark, till exempel mark med en viss lutning behöver vara bevuxen under senhöst och vinter och att sådana stöd ska kunna sökas i hela landet. Ett annat exempel på förslag är att behålla vall på känslig mark vid vallbrott.

Läs mer i rapporten: https://www2.jordbruksverket.se/download/18.a512ce719ab8f7aabfb0e3/1764236702794/utv25_15.pdf Länk till annan webbplats.

Text: Emma Hjelm