Nytt faktablad om pyralider i grönsaksodlingar

Efter att problemen med förekomst av pyralidrester i gödsel uppmärksammades av fritidsodlare för några år sedan, har villkoren för användning av pyralider till viss del ändrats. Samtidigt finns problematiken fortfarande kvar, inte minst i hönsgödsel och i restprodukten vinass från sockerproduktion, vilket beskrivs närmare i ett nytt faktablad från SLU.

Problemet med kontamination av pyralider i organiska gödselmedel blev känt redan för drygt tjugo år sedan i bland annat USA och England, och i Sverige lyftes frågan 2020 av Fritidsodlingens Riksorganisation. Särskilt tomat, ärtor och paprika har visat sig vara extra känsliga för pyralider, något som leder till missformade blad, skott och frukter redan vid mycket låga nivåer av ogräsmedlet.

I ett nytt faktablad från SLU Ekologisk Produktion och Konsumtion, Epok, beskrivs problematiken med rester av pyralider i gödsel och andra ekologiska växtnäringsprodukter. Anna Karin Rosberg från SLU har skrivit faktabladet och hon förklarar att pyralider är en grupp substanser som används mot tvåhjärt­bladiga ogräs i odling av bland annat raps, stråsäd, sockerbetor, rödbetor, vitkål, fodermajs och betesvall.

Pyralidrester kvar i halm

Trots att exempelvis säd inte påverkas negativt tar grödan upp substanserna både i strået och kärnan. Detta innebär att rester kan förekomma i halm och andra växtbaserade biprodukter om pyralider använts i odlingarna. De blockerar växternas receptorer för tillväxthormonet auxin, och är också svårnedbrytbara. Rester i exempelvis halm bryts inte ner i någon större grad i djurens mag- och tarmsystem och kan därför hamna i stallgödsel. Även i marken är nedbrytningstiden lång och kan få effekt på tillväxten av efterföljande känsliga grödor.

– Hönsgödsel och vinass, en restprodukt från tillverkning av socker, är de insatsvaror där man sett högst innehåll av pyralider. Vinass kan även framställas vid produktion av jäst. Det är bara vinass från sockerproduktion som är problematisk eftersom pyralidmedel använd i en del sockerbetsodlingar. Användningen varierar dock mellan länder och det kan vara stora variationer i pyralidrester i vinass beroende på från vilket land det kommer. Flera producenter av växtnäringsprodukter som är certifierade för ekologisk odling försöker nu undvika hönsgödsel och sockerbruksvinass. Problemet är att det inte finns tillräckligt med gödsel från ekologiska gårdar eftersom det används i ekogårdarnas egna växtodlingar, och därför är det tillåtet med gödsel från konventionell produktion. Det går därför inte att ändra detta från en dag till en annan, säger Anna Karin Rosberg.

Även om problemen på senare år har uppmärksammats mest av fritidsodlare finns problem också i den kommersiella grönsaksodlingen. Samtidigt menar Anna Karin Rosberg att dessa odlare tycks ha kunnat undvika problemen i högre utsträckning.

– Det beror troligtvis på att de många gånger använder sig av andra typer av gödningsmedel och att de har tillgång till rådgivning. Dessutom odlar de flesta i åkerjord vilket ger en viss utspädningseffekt även om man har råkat få ett gödningsmedel som innehåller pyralider.

De växter som odlas i odlingssubstrat i kruka samt växter som odlas i växthus och tunnlar är känsligast för rester eftersom det organiska materialet i odlingen är förhållandevis stort och bevattningsmängden lägre än vid frilandsodling. När grönsaker odlas i fält är jordvolymen större och regn urlakar till viss del det övre jordskiktet från pyralider.

Nya villkor för användningen

Kemikalieinspektionen har infört nya villkor för användning av vissa av substanser som innehåller pyralid, något som också beskrivs i Ogräsbrev nr 4/24 från Jordbruksverkets växtskyddscentral. Där framgår att växtmaterial som behandlats av dessa substanser inte får transporteras bort från det egna lantbruket för kompostering, biogasproduktion, användning i växthus, svampproduktion eller som täckmaterial för växter. Däremot får halm från behandlad gröda användas till foder eller strö för eget bruk.

I faktabladet från Epok beskrivs också hur medvetenheten på senare år har ökat bland svenska producenter och återförsäljare av odlingssubstrat och gödningsmedel som är baserade på stallgödsel eller material från växtodling. Det görs också riskvärderingar och analyser av KRAV-certifierat odlingssubstrat och gödsel om man misstänker att det skulle kunna finnas pyralidrester kvar.

Samtidigt är mängderna av pyralider som används i odlingar av bland annat raps och stråsäd fortfarande höga. Enligt Anna Karin Rosberg menar tillverkarna att det saknas bra alternativ:

– Tillverkarna säger att vissa ogräs måste bekämpas med pyralider eftersom de är resistenta mot andra typer av ogräsmedel, och att det inte finns några bättre kemiska alternativ mot dessa resistenta ogräs. Däremot hade man ju kunnat göra mekanisk ogräsbekämpning precis som man gör i ekologisk odling, menar Anna Karin.

Vad kan då odlare av ekologiska grönsaker göra för att minimera risken att drabbas? Anna Karin Rosberg tipsar om att vara noga med att titta på vad näringsprodukterna innehåller och om man är osäker kan man provodla med näringsprodukten:

– Ärtor är speciellt känsliga för pyralider och symptomen syns i ett tidigt stadie, så det kan vara en bra grönsak att provodla under några veckors tid innan man använder produkten för gödning på större arealer. Om man får halm eller gödsel från konventionella gårdar kan det också vara bra att fråga lantbrukarna om de använder sig av pyralidmedel i sina odlingar.

Text: Nina Nordh

Källor:

Pyralidrester i ekologiskt certiferade växtnäringsprodukter av Anna Karin Rosberg, Faktablad maj 2024 från SLU Ekologisk produktion och konsumtion (Epok). Länk till annan webbplats.

Information om pyralider, ogräsbrev nr 4/24 från Jordbruksverkets växtskyddscentral Länk till annan webbplats.