Ny digital karta över kadmium i åkermark
En ny digital karta över kadmiuminnehåll i matjorden ger en mer högupplöst bild över hur kadmium varierar i åkermarken än vad som fås av bara jordprover. För odling av höstvete för exempelvis barnmat är det extra viktigt med låg halt i vetekärna.
Kadmium är en tungmetall som kan orsaka hälsoproblem hos människor. Därför behövs ett ständigt arbete för att minska förekomsten i livsmedel. Tidigare var mineralgödsel den största källan för tillförsel till marken men nu är det istället nedfall med nederbörd största källan. Utöver mänsklig tillförsel finns kadmium naturligt i marken på olika platser där halten beror på geologiskt ursprung där alunskiffer är en risk. Och ju högre kadmiuminnehåll i jorden desto högre halt kan det finnas i exempelvis höstvete som odlas på platsen.
Är digitala kartor till hjälp?
Det är inte rimligt att ta jordprover mycket tätt över åkermark och analysera allt som kunde vara intressant utan andra metoder behövs. En grupp forskare på SLU i samarbete med Lantmännen undersökte om det går att ta fram högupplösta digitala kartor över kadmiuminnehåll i marken med hjälp av bland annat tidigare jordprover och maskininlärning. Som studieområde valdes Skåne där halten kadmium i åkermarken generellt är något högre än i andra landskap och där det finns dataset med jordprover med kadmiumanalys. Forskarna använde två olika dataset med jordprover som Naturvårdsverket och Jordbruksverket bekostat där det ena hade analyser av kadmium. Halterna i marken användes i kombination med data från SGU med flygburen gammastrålning som mäter naturlig radioaktiv strålning från uran. Uranhalten i jorden hör ihop med inblandning av alunskiffer.
Varierade tydligt inom Skåne
Den digitala kartan visade att de högsta beräknade kadmiumkoncentrationerna återfanns i sydöstra Skåne och främst i lågt belägen åkermark i dalgångar med vattendrag. De lägsta halterna fanns i nordvästra, nordöstra Skåne och i mitt i Skåne. För sambandet mellan beräknad halt i jorden och uppmätt halt i vetekärna visade modellen att där det var låg beräknad halt i jorden var också halten av kadmium i vetekärna lägre. Men det fanns också vetekärnsprover med låg halt i områden med beräknad hög halt i jorden. Slutsatsen blev att den nya digitala kartan är till hjälp för att hitta platser med låg halt av kadmium men om den ska användas med upplösning ner på fältnivå behövs mer utvecklingsarbete. Det finns delar av fält där vete för barnmat kan odlas men där halterna på en annan del av samma fält är för höga.
Text: Markus Hoffmann
En ny digital karta över kadmiuminnehåll i matjorden ger en mer högupplöst bild över hur kadmium varierar i åkermarken än vad som fås av bara jordprover. Foto: Sofie Logardt
