Referensvärden för kväve i vattendrag är som jakten på Neverland
Att ta reda på hur vatten i jordbrukslandskapet kan ha sett ut i ett opåverkat tillstånd är svårt. Med hjälp av en ny metod har en grupp danska forskare gett sig i kast med uppgiften och de menar att det läckte ungefär lika mycket kväve i Danmark kring år 1900 som idag.
Som en del i det omfattande arbetet i EU:s vattendirektiv med att statusklassa Europas sjöar, vattendrag och kustvatten ingår att fastställa så kallade referensvärden för bland annat kväve och fosfor. I korthet innebär det att hitta ett sätt att beskriva ett opåverkat eller nästan opåverkat tillstånd. I Danmark är det stort fokus på hur kustvattnen mår och hittills har tiden kring sekelskiftet 1900 använts som referenstillstånd. Fyra danska forskare på Århus universitet ifrågasätter nu om de danska kustvattnen var nästan opåverkade då och föreslår en ny metod för bedömning.
Jordbruket i Danmark kring år 1900
Forskarna har studerat statistik över arealer och skördar för ett antal församlingar där det finns statistik att tillgå. Med hjälp av dessa uppgifter har de bildat sig en uppfattning om vanliga växtföljder, antal lantbruksdjur med mera. Med kunskapen om hur marken användes förr i tiden blev sedan den svåra utmaningen att bedöma hur mycket kväve marken kan ha läckt då. I arbetet använde forskarna resultat från nutida fältförsök som utförts med odlingsmetoder som liknar ekologisk odling eftersom nästan ingen mineralgödsel tillfördes omkring år 1900, utan tillförseln i huvudsak bestod av stallgödsel och kvävefixering.
Stort kväveläckage kring år 1900
Kring år 1900 var redan 75 procent av Danmarks landyta jordbruksmark och där pågick redan flera processer som innebar stor risk för förhöjt läckage av kväve. Stora arealer permanent gräsmark hade plöjts upp. Det skapade ett förhöjt läckage under många år då organiskt material bryts ner och i takt med det mineraliseras organiskt kväve. Det var också nödvändigt med stor areal svartträda för att bekämpa ogräs och för att låta jorden vila. Andra mätningar har visat att svartträda innebär ett större kväveläckage. Kvävetillförseln var låg kring år 1900, men även bortförseln av kväve var låg på grund av låga skördar samt att stallgödseln ofta spreds vid olämpliga tidpunkter. När forskarna väger samman de olika statistiska uppgifterna om markanvändning med mätningar får de fram att koncentrationen av kväve i avrinnande vatten kring år 1900 var cirka 12 mg per liter dräneringsvatten. Det kan jämföras med dagens medelvärde på cirka 14 mg per liter. Det skulle alltså i medeltal vara ungefär lika mycket utlakning av kväve då som nu. Forskarna refererar till en svensk studie från år 2000 och en från 2003 som visar liknande resultat för historiskt och nutida läckage från svensk åkermark.
Sammantaget menar de att det är osannolikt att kustvattnen var så opåverkade kring år 1900 att det är lämpligt att använda den tidsperioden som referensvärde. Forskarna refererar i avslutningen till en studie av en annan forskargrupp som utmanar uppfattningen att en tillräckligt stor minskning av kvävetillförseln till åkermark automatiskt leder till en återkomst av kustvattnens ekologi. De danska forskarna skriver spetsigt att det är lika sannolikt som att sagans Neverland finns.
Källa: Land-use and agriculture in Denmark around year 1900 and the quest for EU Water Framework Directive reference conditions in coastal waters. Länk till annan webbplats.Bent T. Christensen Länk till annan webbplats., Birger F. Pedersen, Jørgen E. Olesen & Jørgen Eriksen. Ambio volume 50, pages1882–1893 (2021) Länk till annan webbplats.
Text: Markus Hoffmann
Med en ny metod menar forskarna att det läckte ungefär lika mycket kväve i Danmark kring år 1900 som idag. Foto: Pixabay