Jordbrukets miljöpåverkan skiljer sig mellan länderna i Europa
En ny rapport, framtagen av EU-organisationen European Environment Agency (EEA), redogör för tillståndet i Europas länder när det gäller jordbruket och miljön. Rapporten visar att jordbrukets miljöpåverkan skiljer sig betydligt mellan länderna.
Den europeiska miljöbyrån (EEA) har som mål att stödja hållbar utveckling och att bidra till en betydande och mätbar förbättring av Europas miljö genom att ge beslutsfattarna och allmänheten målinriktad, relevant och tillförlitlig information. Organisationens huvudkontor finns i Köpenhamn. Miljöbyrån samlar in och sammanställer information från enskilda länder och gör uppgifterna tillgängliga för en bred publik via webbplatsen eea.europa.eu.
Förändringar över tid för hela Europa sammantaget
Det är intressant att sätta Sveriges lantbruk och lantbrukets miljöarbete i ett europeiskt sammanhang. Den som gillar kartor och stapeldiagram får också sitt lystmäte. Rapporten bygger på senast tillgängliga statistik, mycket från år 2020, men för några parametrar finns data från tidigare år. Exempel på statistik för utveckling över tid är mineralgödselanvändning och trender för kväve- och fosforhalt i åar och vattendrag. För koncentrationen av nitrat i grundvatten kan man inte se någon trend, medan det finns en svag minskning för nitrat i åar och ytvatten. När det gäller koncentration av fosfat var det en nedåtgående trend från 1992 till ca 2011, sedan har koncentrationerna varit relativt oförändrade.
Skillnader mellan länder
Ländernas andel av åkermarken som består av åker, bete, anlagda våtmarker respektive naturliga sjöar är sådant som skiljer sig markant mellan olika länder. Hälften av Danmarks och Ungerns landareal består till exempel av åker, medan Sveriges, Finlands och Montenegros landareal till stor del består av skog och obrukad mark.
Källa: Water and agrigculture towards sustainable solutions. European Environment Agency, EEA. Rapport 17/2020.
Skillnader mellan regioners överskott av kväve och fosfor i växtnäringsbalanser redovisas och här är det slående hur få områden i Sverige som har stora överskott jämfört med länder som till exempel Nederländerna. Knappt hälften av åkermarken är dränerad i Sverige men nästan all mark i Nederländerna. I norra Italien bevattnas större delen av åkern, medan andelen i Sverige är begränsad.
Havsbassängernas grad av övergödning kan också ses i ett diagram där Svarta havet och Östersjön är betydligt mer påverkade än Nordsjön.
Jämförelserna är intressanta och mycket lärdom kan dras genom att studera andra länders förhållanden. Vår slutsats är att jordbrukets miljöpåverkan skiljer betydligt mellan länderna och därmed också vilka åtgärder som är kostnadseffektiva när det kommer till att begränsa den negativa påverkan.
Text: Stina Olofsson
Bildtext
