Vall och åkergrödor tillförde lika mycket kol till marken
En unik studie av hela Tysklands åkermark och vallareal visade att lika mycket kol tillförs marken vid de olika markanvändningarna. I medeltal tillfördes tysk åkermark 3,7 ton kol per hektar och år när ettåriga grödor odlas och lika mycket för vall- och betesmark. Det går att jämföra med 2,6 till 3,3 ton kol per hektar och år för Sverige vilket belyser Sveriges kallare klimat.
Att markens mullhalt är avgörande för bördigheten vet alla och likaså att lagring av mera kol i marken kan vara en effektiv klimatåtgärd. En grupp tyska mark- och klimatforskare har utvecklat en metod för att beräkna kolbalans för den tyska odlingen och för att jämföra olika grödors bidrag i kolcykeln.
Jordprov i rutnät över landet
I Tyskland finns ett provtagningsprogram där det var tionde år tas prover på åkermarken i ett 8 x 8 kilometer rutnät över landet. För att få information om hur jorden brukas på provplatsen ombeds lantbrukarna fylla i ett formulär där de beskriver gröda, skörd, skörderester, gödsling, fånggrödor med mera i detalj. Med hjälp av jordproverna och enkätsvaren har forskarna räknat ut kolinnehållet i marken och till- och bortförsel av organiskt kol. De detaljerade frågorna om odlingen har visat sig behövas eftersom inte bara mängden organiskt kol som tillförs har betydelse utan även vilket organiskt material det kommer ifrån. Nya studier visar att kol som tillförts marken med rötter eller stallgödsel betyder mer för kolets stabilitet i marken än tillförsel via halm. Studien i Tyskland avsåg perioden 2001-2016.
Kol i ettåriga växter och fånggrödor
Mängden kol i biomassan i ettåriga grödor och fånggrödor uppgår i medeltal till 6,9 ton kol per hektar och år. Fånggrödor står för cirka 3 procent av denna mängd kol och odlades på 11 procent av de tyska platserna. Fördelningen i ovan- och underjordiskt kol varierar förstås mellan grödor men i medeltal finns 75 procent av kolet i den ovanjordiska delen av växten och resten i rötter. Bortförseln av kol med skörd och skörderester var i medeltal 3,7 ton per hektar och år varav halm stod för 0,4.
I de tyska vallarna återfanns 5,9 ton kol per hektar och år, alltså mindre än i de ettåriga grödorna. En viktig skillnad är att så mycket som 43 procent av kolet finns i rötter. I vallarna bortfördes 3 ton kol per hektar och år med skörd. Det var en stor spännvidd inom vallgruppen från vallar som brukas och betas extensivt till vallar som skördades sex gånger per år.
Vall och ettåriga grödor lika
Den totala koltillförseln till tyska jordar från ettåriga grödor var i medeltal 3,7 ton per hektar och år att jämföra med en svensk studie som visar en variation från 2,6 till 3,3 från norra respektive södra Sverige. Skillnaden beror på att Sverige är mer nordligt beläget.
Det var ingen skillnad mellan ettåriga grödor och vallar i den totala tillförseln av kol till jorden i den tyska studien. För båda var det 3,7 ton kol per hektar och år, vilket förvånade forskarna något eftersom kolinnehållet i matjorden var 1,4 gånger högre där vall odlades. Tänkbara förklaringar som forskarna resonerar om att vallar i medeltal tillförs mer stallgödseln än andra grödor och att vallens rötter bidrar med mer kol än ettåriga grödor.
I sina slutsatser skriver forskarna att ”maximerad växtproduktion” utgör den största möjligheten att öka koltillförseln till marken och därmed påverka markens kolinnehåll. De skriver också att fånggrödor har en avsevärd potential att öka koltillförseln till marken.
En grupp tyska mark- och klimatforskare har utvecklat en metod för att beräkna kolbalans för den tyska odlingen och för att jämföra olika grödors bidrag i kolcykeln. Foto: Janne Andersson