Nya tyska gödselregler ökar kostnaderna

Upp till 22 kronor per gris kostar de nya hårdare tyska gödselreglerna för grisföretagare i Tyskland. En medelstor gård där det föds upp cirka 5 000 grisar per år får därmed cirka 100 000 kronor i ökade kostnader.

En hel del av det tyska grundvattnet har betydligt förhöjda halter av nitratkväve. Det är en av anledningarna till att den tyska gödsellagstiftningen ”Düngeverordnung” skärptes 2017. De viktigaste förändringarna av de tyska reglerna framgår av tabellen nedan där också Sverige lagts in som jämförelse:

*Växtnäringsbalanser beräknas inte på samma sätt i Sverige och Tyskland. I Tyskland beräknas en fältbalans medan i Sverige används i huvudsak gårdsbalans.

Grisgårdar i fokus

En grupp tyska forskare studerade hur gårdar med uppfödning av slaktgrisar i delstaten Nordrhein-Westfalen påverkas av de nya reglerna. Eftersom ökade volymer grisgödsel kommer behöva avyttras till gårdar med enbart växtodling undersöktes även hur de påverkas.

På den ena exempelgården med grisar som hade medelhög djurtäthet (2,3 djurenheter per hektar) kommer en viss mängd flytgödsel och halm att behöva avyttras för att klara det nya gränsvärdet för överskott. Och ny teknik för spridning av stallgödsel med lägre ammoniakavgång behövs. Det kostar sammanlagt 4-5 kronor per gris och gör att kväveutlakningen i medeltal minskar från 47 till 45 kg per hektar.

På den andra testgården med grisar finns 3,4 djurenheter per hektar. Redan tidigare avyttrades en del flytgödsel (cirka 1 kubikmeter/ha) för att klara det tidigare gränsvärdet för överskott. Nu måste ytterligare 7,5 kubikmeter per hektar och år föras bort från gården. Dessutom måste de bygga ny gödselbehållare och köpa ny utrustning för spridning av stallgödsel vilket gör att kostnaden ökar till cirka 22 kronor per gris. På den gården minskade kväveutlakningen i medeltal från 50 till 38 kg per hektar.

Så påverkades en växtodlingsgård

För att inte överskrida det nya taket på kväveöverskott var den ena av två exempelgårdar med växtodling tvungen att sänka kvävegivan för de olika grödorna från 169 till 152 kg N per hektar i medeltal. Det orsakade något lägre skörd av höstvete och sockerbetor. Det gjorde samtidigt att kväveutlakningen minskade från 35 till 24 kg per hektar, vilket antyder att skördeutbytet på marginalen av det tidigare tillförda sista kilogrammet kväve inte var högt, eftersom så mycket gick till utlakning istället för till grödan.

Om den aktuella växtodlingsgården skulle ta emot 20 kubikmeter flytgödsel per hektar från en närbelägen grisgård skulle kväveutlakningen fortfarande minska från ursprungsnivån 35 kg men bara till 32 kg kväve per hektar. Odlingsekonomin förbättras eftersom mindre mineralgödsel behöver köpas in.