SLU har granskat åtgärderna i EU:s vattendirektiv

De föreslagna åtgärderna i EU:s vattendirektiv kommer underbyggas med ett bättre faktaunderlag tack vare en ny rapport från Sveriges lantbruksuniversitet som sammanställt den senaste kunskapen. Samtidigt beskrivs effekterna av flera nya åtgärder.

I det stora sjuåriga EU-projektet LIFE Rich Waters finns ett delprojekt som undersöker övergödningsåtgärders effekt och kostnader. I det nuvarande åtgärdsprogrammet för lantbruket är det sju åtgärder som blivit framträdande:

1) anpassade skyddszoner,

2) vanliga skyddszoner,

3) fosfordammar,

4) våtmarker,

5) strukturkalkning,

6) kalkfilterdiken och

7) tvåstegsdiken.

På uppdrag av Jordbruksverket och Vattenmyndigheten Norra Östersjön har en grupp forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) granskat åtgärdernas effekt, hur stor potential de har i landet, men även studerat nya åtgärder. Nedan finns exempel på resultat i rapporten:

Effekten av strukturkalkning varierar

Vattenmyndigheterna har använt en schablon om att läckaget av totalfosfor minskar med 30 procent på alla jordar som strukturkalkas. Den siffran bör kunna nås om 8 ton kalk tillförs på mellanleror och styva leror under ideala förhållanden. På jordar med 15-25 procent ler, alltså lättleror, varierar effekten mycket och läckaget av totalfosfor minskar med 0-15 procent, enligt preliminära resultat från fältförsök bekostade av LOVA (Lokala vattenvårdsprojekt).

Anpassade skyddszoner är effektiva

Vattenmyndigheterna har i nuvarande beräkningar bedömt att den ytavrinning som är möjlig att åtgärda sker i medeltal vart 15:e hektar och att där anläggs en skyddszon på 300 kvadratmeter. Vattenmyndigheterna menar att den anpassade skyddszonen halverar det fosforläckage som sker med jorderosion på dessa platser.

SLU-gruppen menar att det är svårt att använda sig av medeleffekt eftersom de lokala förhållandena med lutning, jordart, förekomst av dräneringsbrunnar, med mera, är så avgörande. Med den nya riskkartan för jorderosion går det dock att göra bra lokala bedömningar.

I ett exempelområde i Västmanland beräknades att anpassade skyddszoner kunde minska fosforläckaget med mellan 322 kg och 2064 kg vid olika antaganden. Budskapet är fortfarande att anpassade skyddszoner är effektiva för att minska fosforläckage och jorderosion från åkermark. Ett annat budskap är också att inte ha en strikt uppdelning i vanliga skyddszoner och anpassade skyddszoner.

Kväve kommer med i vattendirektivets tredje cykel

I vattendirektivets första cykel och i den nu pågående andra cykeln 2016-2021 rör åtgärder mot övergödning främst fosfor. I den tredje cykeln kommer åtgärder för kväve att föreslås eftersom det finns kustvatten som påverkas av både kväve och fosfor.

SLU beskriver nio nya åtgärder utöver de sju fosforåtgärderna. En av dem är precisionsgödsling med mineralkväve. Hur mycket precisionsgödsling minskar kväveutlakningen beror på hur fel gödslingen på det enskilda fältet är utan precisionsgödsling, och det är svårt att veta. På många fält, men inte alla, bedöms medelgivan kunna sänkas med 10 kg kväve per hektar.

Tidigare studier har visat att det förekommer en viss överdosering. Om medelgivan sänks kan utlakningen minska med 1-7 kg kväve per hektar beroende på jordart. Om medelgivan inte sänks utan effekten bara består av varierad giva inom fältet minskar utlakningen med 0,2 - 4 kg med olika antaganden. Det kan sättas i relation till att medelutlakningen i Sverige uppgår till 18 kg kväve per hektar.

SLU:s rapport är viktig, eftersom det är en sammanställning av den senaste kunskapen. Arbetet har gjorts i ett projekt, men kommer användas i Vattenmyndigheternas pågående arbete med att förbereda den tredje cykeln (2021-2027) i vattendirektivet. Nästa förslag till åtgärdsprogram kommer att samrådas med start den 1 nov 2020.

Text: Markus Hoffmann

 

Våtmarker är en av åtgärderna i EU:s vattendirektiv. Nu har SLU-forskare granskat hur väl denna och flera andra åtgärder fungerar. Foto: Alex Regnér