Utskriftikon
Greppa näringen

Rådgivning lantbruk
och miljö tjänar på

klimat, närodlat proteinfoder

En stor fördel med proteingrödorna är deras goda förfruktsvärde för nästkommande gröda. Särskilt i en spannmålsdominerad växtföljd. Foto: Katarina Holstmark

Odla eget proteinfoder

Satsa på att bli mer självförsörjande på protein till djuren. Allt fler lantbrukare gör det och säger att det fungerar och att de tjänar lika mycket pengar eller mer än tidigare. Samtidigt är det bra att vara mindre beroende av importerat foder och att göra en klimatsmart sak.

Det har inte alltid importerats soja till Sveriges lantbruksdjur. Tidigare var självförsörjningsgraden av proteinfoder högre. Om vi ska bli mer självförsörjande handlar det till viss del om att återupptäcka gammal kunskap. Men det handlar också om att använda ny kunskap om grödor, sorter och odlingsteknik.

Öka proteinskörden i vallen

Det enklaste sättet att skaffa mer eget protein på gården är att öka proteinskörden från vallen. Störst ökning av proteinhalten i vallfodret blir det med en högre andel baljväxter. Ett annat sätt är att öka kvävegödslingen till vallar som är gräsdominerade.

Om du vill gynna baljväxterna är inte bara att öka andelen baljväxtfrö vid insådd. Lika viktigt är att vallen får bra växtförutsättningar. Till exempel gynnas baljväxternas etablering av att skyddsgrödan skördas som helsäd. Det ger mer ljus åt de insådda vallväxterna jämfört med om skyddsgrödan tröskas.

Genom att odla mer eget proteinfoder i Sverige minskar vi också beroendet av importerad soja.

Det är  också viktigt att skörda vallen varsamt så att de proteinrika bladdelarna från baljväxterna når hela vägen till foderbordet. Var försiktig med kvävegödslingen till vallen om du vill gynna baljväxterna.

Prova proteingrödor

Ärter, lupin, oljeväxter, lin, sojabönor och åkerbönor är de vanligaste renodlade proteingrödorna. Oljeväxter är vanligast i landet och omfattar cirka 100 000 hektar medan  sojabönor ännu är ovanliga i Sverige. Arealen med åkerböna har ökat på senare tid och är nu lika stor som odlingen av ärter.

En stor fördel med proteingrödorna är deras goda förfruktsvärde för nästkommande gröda. Särskilt i en spannmålsdominerad växtföljd. Så även om det inte finns djur på gården och det odlas mest spannmål kan det vara idé att odla mer proteingrödor. Det är oftast möjligt att sälja till djurgårdar direkt. Förutom den kortsiktiga förfruktsverkan har en del av proteingrödorna en god effekt på markens struktur vilket är gynnsamt i ett långt odlingsperspektiv.

Fungerar också för grisar

Mer svenskt protein till grisar pratas det inte lika mycket om som till mjölkkor. Men foderförsök gjorda vid Sveriges lantbruksuniversitet visar att raps åkerböna och ärter är lika smakliga för grisen och ger lika hög tillväxt och foderutnyttjande som foder med sojamjöl. Det gäller dock att inblandningen av proteinråvaror inte överskrider de svenska normerna för grisutfodring.

5 tips för mer eget proteinfoder

  • Öka andelen baljväxter i gårdens vallar, prova att sköra skyddsgrödan som helsädesensilage för att ge bättre start åt insådden.

  • Var varsam mot klövern, gödsla inte bort den och se upp  så att  bladdelarna inte går förlorade före  foderbordet.

  • Om du inte redan gjort det, prova att odla en ny proteingröda för att både lära odlingsteknik och utforska säljmöjligheter.

  • Egenproducerat protein fungerar även till grisar.

Sidan uppdaterades 2019-02-11 av Tobias Wiklund

  1. Överutfodring av protein är inte bara olönsamt, det kan också bidra till både sämre miljö i och utanför stallet. Överskottsproteinet bidrar bland annat till en ökad ammoniakavgång från gödseln.
  2. Ny dränering är dyrt och ger något som kan verka som små vinster varje år. Men över tiden så betalar det sig och med ett blötare klimat i framtiden kan lönsamheten öka ännu mer. På vår växtodlingsgård har investeringen i ny dränering betalat sig efter 30 år.
  3. Att ha en tillräcklig lagringskapacitet är en förutsättning för att kunna sprida stallgödsel vid rätt tillfällen. Ska du ändå bygga nytt, räkna på att bygga gödselbehållaren något större än vad lagen kräver.
  4. Det finns flera saker att göra i stallet både för att djuren ska ha en bra miljö och för att få låg ammoniakavgång från gödseln. Och det behöver inte vara dyra åtgärder. Bra kvävehushållning i växtodlingen börjar redan i stallet på en gård med djur.
  5. Den tyngsta kostnaden i animalieproduktionen är kostnaden för foder. Därför gäller det att utnyttja fodret på bästa sätt, det vill säga ha en hög fodereffektivitet. Genom att effektivtutnyttja resurserna från jord till djur kan kostnader miljöpåverkan minskas.
  6. Förbättrat kväveutnyttjande och minskat antal sporer i mjölken innebär en besparing på 6 000 kronor per år. Kväveutnyttjandet ökar vilket leder till minskat näringsläckage.
  7. Integrerat växtskydd är en arbetsmetod för att få en mer hållbar användning av bekämpningsmedel. En klokare användning av kemisk bekämpning är bra för miljön och minskar risken för att resistens uppstår.
  8. Vallen odlas på cirka 45 procent av åkerarealen i Sverige och är det viktigaste fodermedlet i svensk mjölkproduktion. Ur växtodlingssynpunkt är vallen den enda grödan som kan odlas med både bra skörd och näringsvärde i hela landet .
  9. Fosfor är en ändlig resurs och priserna stiger. Det är viktigt att bara sprida fosforgödseln där den faktiskt behövs. Med en bättre styrning av gödslingen tjänar vår växtodlingsgård 15 700 kronor per år.
  10. Kväveeffekten av flytgödsel spridd på våren är dubbelt så hög som om den sprids på hösten. Det innebär att kompletteringsgödslingen kan minskas. Värdet av detta är i vårt exempel 9 900 kronor per år.  

Relaterade länkar

Proteintipset är en mötesplats där du kan köpa och sälja svenska proteingrödor.

Filmer

Se LRFs film om Peter Nilsson som odlar lupiner till sina mjölkkor.

Du kan också se LRFs film om Richard Johansson som odlar åkerböna till sina grisar.

Greppa Näringen är ett samarbete mellan Jordbruksverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, LRFlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och länsstyrelsernalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Jordbruksverket
Lantbrukarnas riktförbund
Länsstyrelserna
EU

Greppa Näringen. Telefon växel: 0771-57 34 56. E-post: info@greppa.nu. Postadress: Box 12, 230 53 Alnarp