Odla eget proteinfoder

Satsa på att bli mer självförsörjande på protein till djuren. Allt fler lantbrukare gör det och säger att det fungerar och att de tjänar lika mycket pengar eller mer än tidigare. Samtidigt är det bra att vara mindre beroende av importerat foder och att göra en klimatsmart sak.

Det har inte alltid importerats soja till Sveriges lantbruksdjur. Tidigare var självförsörjningsgraden av proteinfoder högre. Om vi ska bli mer självförsörjande handlar det till viss del om att återupptäcka gammal kunskap. Men det handlar också om att använda ny kunskap om grödor, sorter och odlingsteknik.

Öka proteinskörden i vallen

Det enklaste sättet att skaffa mer eget protein på gården är att öka proteinskörden från vallen. Störst ökning av proteinhalten i vallfodret blir det med en högre andel baljväxter. Ett annat sätt är att öka kvävegödslingen till vallar som är gräsdominerade.

Om du vill gynna baljväxterna är inte bara att öka andelen baljväxtfrö vid insådd. Lika viktigt är att vallen får bra växtförutsättningar. Till exempel gynnas baljväxternas etablering av att skyddsgrödan skördas som helsäd. Det ger mer ljus åt de insådda vallväxterna jämfört med om skyddsgrödan tröskas.

Genom att odla mer eget proteinfoder i Sverige minskar vi också beroendet av importerad soja.

Det är  också viktigt att skörda vallen varsamt så att de proteinrika bladdelarna från baljväxterna når hela vägen till foderbordet. Var försiktig med kvävegödslingen till vallen om du vill gynna baljväxterna.

Prova proteingrödor

Ärter, lupin, oljeväxter, lin, sojabönor och åkerbönor är de vanligaste renodlade proteingrödorna. Oljeväxter är vanligast i landet och omfattar cirka 100 000 hektar medan  sojabönor ännu är ovanliga i Sverige. Arealen med åkerböna har ökat på senare tid och är nu lika stor som odlingen av ärter.

En stor fördel med proteingrödorna är deras goda förfruktsvärde för nästkommande gröda. Särskilt i en spannmålsdominerad växtföljd. Så även om det inte finns djur på gården och det odlas mest spannmål kan det vara idé att odla mer proteingrödor. Det är oftast möjligt att sälja till djurgårdar direkt. Förutom den kortsiktiga förfruktsverkan har en del av proteingrödorna en god effekt på markens struktur vilket är gynnsamt i ett långt odlingsperspektiv.

Fungerar också för grisar

Mer svenskt protein till grisar pratas det inte lika mycket om som till mjölkkor. Men foderförsök gjorda vid Sveriges lantbruksuniversitet visar att raps åkerböna och ärter är lika smakliga för grisen och ger lika hög tillväxt och foderutnyttjande som foder med sojamjöl. Det gäller dock att inblandningen av proteinråvaror inte överskrider de svenska normerna för grisutfodring.