Greppa logotyp, länk till startsidan.
Greppa logotyp, länk till startsidan.
Fält med mogen höstvete

Minska kväveutlakningen med fånggröda

Sedan år 2001 har fånggrödor odlats i stor omfattning i Sverige. Ingen enskild åtgärd har minskat kväveutlakningen mer på senare tid. Dessutom har den en bra verkan på jorden och kolinlagringen och har ökat lantbrukets miljöanseende.

Den svenska fånggrödeodlingen började i Halland. Där finns stor andel lätta jordar och där startade Laholmsbuktsdiskussionen på 1980-talet. Fånggrödan minskar kväveutlakningen mest på lätta jordar och det är därför där den hör hemma bäst. I stora drag halverar vårplöjd fånggröda kväveutlakningen på dessa lätta jordar. Halva den effekten beror på fånggrödans tillväxt och upptag och halva effekten på utebliven höstbearbetning.

Även bra klimatåtgärd

Från början pratades det inte om fånggrödan som en åtgärd för klimatet. Fånggröda har inte lika stor effekt på kolinlagring som vallodling men om den förekommer ofta i växtföljden kan den bidra till ökad kolinlagring eller åtminstone bidra till att mullhalten inte sjunker. Svenska försök visar att det på sikt också ger ökad kvävleverans hos marken.

Andra effekter – fosfor och glyfosat

Inför vissa grödor är det viktigt att fånggrödan är helt avdödad för att inte återkomma som ogräs, främst gräsogräs, och kräva dyr kemisk bekämpning.
I en undersökning som Jordbruksverket gjort där flera hundra odlare av fånggrödor tillfrågats visade det sig att användningen av glyfosat bara ökat marginellt till följd av ökad odling av fånggrödor.

En annan fråga är om fånggrödan, förutom att minska kväveläckaget, även minskar fosforförlusterna. Genom att jorden inte är lika oskyddad, när den är bevuxen med en fånggröda kan regndroppar inte slå sönder jorden och starta erosion lika lätt vilket är bra mot fosforutlakning. Dessutom kan vissa fånggrödor, särskilt oljerättika och vitsenap, med djupa rötter luckra upp jorden och minska risken för ytavrinning.

Vanligt i stora delar av världen

Fånggrödor förekommer i många länder men ofta i ett bredare perspektiv än i Sverige där dess effekt på kväveutlakning är i fokus. ”Cover crops” alltså täckgrödor är ett vanligt namn och avslöjar en del av den eftersökta egenskapen att hålla marken bevuxen för att motverka erosion och ofta också som gröngödslingsgröda. Längre söderut i Europa gör det varma klimatet det möjligt att använda flera olika arter som fånggröda.

Praktiska tips

  • Tänk på att även oljerättika och vitsenap är godkända fånggrödor i flertalet län där man kan ansöka om stöd. De har andra positiva egenskaper än gräsfånggröda. Om man odlar oljeväxter såsom raps i växtföljden, bör man dock undvika vitsenap, eftersom den angrips av klumprotsjuka.
  • I höstsäd fungerar engelskt rajgräs bäst. Tidig sådd är viktig för en bra etablering. Tumregeln är om det går att köra första kvävegivan går det att så gräsfröe
    En utsädesmängd av engelskt rajgräs på 4-6 kilo per ha i vårsäd och på 8-10 kilo per hektar i höstsäd är ungefärliga riktlinjer. Välj sena sorter som har sin mesta tillväxt efter skörd av huvudgrödan.
  • Viss klöverinblandning tillåts som ersättningsberättigad fånggröda och ökar förfruktsvärdet och är bättre för jorden än bara gräsfånggröda.

Kontakt

Skicka gärna ett mejl om du vill komma i kontakt med oss eller har några frågor info@greppa.nu

Relaterade rådgivningar

  • Kväve- och fosforstrategi i grönsaksodling

    Grönsaksodling kan innebära stora förluster av växtnäring från fältet. I den här rådgivningen lär du dig utnyttja kväve och fosfor på bästa sätt, vilket gynnar både ekonomin och miljön.

  • Kvävestrategi på gårdar med ekologisk produktion

    På ekologiska gårdar är det extra viktigt att ta vara på växtnäringen. Målet med den här rådgivningen är att få den optimala balansen mellan tillförsel och skörd. Efter rådgivningen har du en strategi för ogräsbekämpning.

  • Hållbarhetsanalysen

    Vill du se helheten i din gårds miljömässiga hållbarhet? Med Hållbarhetsanalysen får du insikt om nuläget och hur gården ligger till i förhållande till andra jämförbara gårdar. Var finns potentialen till förbättringar?