Gödsla enligt markkarta

Det har sagts förut. Fördela djurens gödsel på alla gårdens åkrar. Dessutom minskar risken för att fosfor ska läcka från jordar som blivit uppgödslade med tiden. Samtidigt får alla fält ta del av stallgödselns fördel för bördigheten.

Det är välbekant att åkermarken nära gårdscentrum ofta innehåller mer fosfor och kalium än åkrar längre bort. Det är något som skapats under lång tid och i tiden före traktor och gummihjul på vagnar var det ett stort jobb att köra djurens gödsel långt bort.

Nu är tekniken helt annorlunda men fortfarande kan det vara lockande att när tiden är pressad att spara tid och kostnader genom att inte köra till alla gårdens åkrar.

Jorden kan bli mättad på fosfor

Med tiden kan jord som fått stora mängder stallgödsel under lång tid och där P-AL-klass V nåtts sedan länge bli mättad på fosfor. Det betyder att det helt enkelt inte får plats mer fosfor att bindas i jorden. Då kan löst fosfat börja utlakas ur jorden precis som nitratkväve med dräneringsvatten.

I länder som Holland och Danmark är det vanligt med sådana fosformättade jordar men i Sverige finns det främst på enskilda skiften på enskilda gårdar.

Sälj överflödig gödsel

På gårdar med mycket djur sprids mycket stallgödsel men på närbelägna växtodlingsgårdar sprids ingen stallgödsel alls. Om det varit samma brukare till båda gårdarna skulle gödseln troligen fördelats över båda gårdarnas marker. Går det inte att åstadkomma en bättre fördelning av gödseln även med två brukare med tanke på stallgödselns nytta för långsiktig bördighet?

Ofta beräknas att det kostar några kronor per ton och kilometer att transportera flytgödsel. Men den kostnaden är det i de flesta fall lönsamt att flytta gödseln upp till några kilometer till P-AL-klass III-jordar. På de jordarna gör fosforn större nytta och där finns en betalningsförmåga för stallgödselns värde.