Bryt inte vallar tidigt på hösten

Att bryta vallar tidigt på hösten ger ofta stor kväveutlakning som leder till övergödning. Om det inte finns andra alternativ till vall som förfrukt till höstsäd finns andra knep att minska utlakningen

Vall är landets vanligaste gröda och betraktas ofta som den mest ”miljövänliga” då den ger lägre kväveutlakning, lägre fosforläckage än grödor i öppen odling och kräver mindre växtskydd. Men just när vallen tjänat ut och ska brytas är ett kritiskt tillfälle för utlakning av kväve.

Mer kväve än växternas behov

Försök visar att tidiga vallbrott kan orsaka stor utlakning av kväve. Även om de följs av höstsäd. Det beror på att det under vallens livslängd hunnit byggas upp stor biomassa i rötter och vallsvål. När vallen vänds och brukas ner börjar all den näring som varit bunden att frigöras.

Om vallen bryts tidigt, i detta sammanhang menas september så att höstsäd hinner sås i normal tid är det fortfarande så pass varmt så att denna nedbrytning sker hyfsat fort. Det är helt enkelt så att det är mer kväve som frigörs än vad höstvetet behöver på hösten. Försök där kväveupptaget i höstvete mätts visar ett upptag på 10-20 kilo kväve per hektar vid normal såtidpunkt, kring 20 september. Betydligt större mängd kväve än så frigörs oftast efter vallbrott.

Bättre att bryta vallen sent på hösten

Att exempelvis höstvetet är grönt och frodigt en tid efter vallbrott betyder inte att det har stoppat läckaget. Kvävemängden som frigörs är oftast stor nog för att räcka till en fin start för vetet och dessutom för att utlakas. Å ena sidan har vetet räddat det kväve som det ändå tog upp från att läcka. Å andra sidan är det ovanligt att bryta vallar tidigt om det inte ska sås höstsäd efter och ur läckagesynpunkt är sent vallbrott det bästa.

Har du möjlighet att frångå tidiga vallbrott så är senhösten som regel ett bättre alternativ än våren. Sent på hösten hinner inte kvävet frigöras och läcka innan och under vintern. Samtidigt så frigörs kvävet bättre i fas med en vårsådd grödas behov jämfört med vid ett vårvallbrott. Då finns risken att vallkvävet frigörs för sent på sommaren.